Bara just idag...

Bara just idag... drömmer jag om att få vakna en tidig tidig morgon. Jag tar på mig något skönt och mjukt, och sätter varma tofflor på mina morgonfrusna fötter... brygger en kopp kaffe och kliver sedan ut på verandan med den rykande koppen i mina händer, till en daggfylld morgon där småfåglarna ännu inte riktigt har vaknat i sina reden... Jag hör en lom någonstans långt bort på andra sidan sjön framför mig, och en vildkanin kurar ihop med darrande nos strax intill krusbärsbusken, i hopp om att han skall förbli oupptäckt om han sitter alldeles stilla utan att röra sig. Vid skogsbrynet skräms ett rådjurskid fram ur sitt gömställe och flyger med bultande hjärta iväg på sina graciöst långa ben, tills skogen åter faller i tystnad.

Bredvid huset står en gammal tårpil med år av visdom i sin grova stam. Under pilens svajande hårliknande grenar gungar den randiga hängmattan stillsamt, som om den försöker bjuda in till vila... det är för tidigt än och den får gunga vidare i väntan på att solens strålar ska värma det blekta tyget tills det är redo för en lång och behaglig vilostund med en längtande bok.

Solens strålar leta sig försiktigt fram vid horisontens kant och söker sig långsamt till mitt ansikte för att smeka mina kinder varma. Jag blundar och lutar huvudet lätt bakåt för att varje solstråle ska få landa på min hud, och jag njuter av att känna mig varm, lycklig och tillfreds...

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

... så öppnar jag mina ögon igen, och upptäcker att världen inte är så som jag trodde.

För morgondiset var egentligen bara avgaser... lomen som skrek var en bil som tutade... sjön var bara en illusion som gäckade i vattenpölarna efter nattens hällande regn...
Tårpilens svajande grenar var garnmoppen i hörnet på städskåpet, och den gungande hängmattan var bara en gardin som fladdrade i det dragiga fönstret...
Och solens varma strålar som smekte mina kinder... var egentligen ångorna från den varma kaffekoppen i mina händer när jag böjde mig fram för att dricka, och försvann in i min dröm...

Ta mig tillbaka... bara just idag...

Shame on you..

Egentligen tycker jag nog att man ska skämmas över att vara sådan där...
Stissa runt som en galning och inte kunna koppla av... bryta ihop av trötthet klockan 8 på kvällen... spilla vatten på golvet hela tiden... sura så fort jag vill hitta på något på egen hand för att jag vill vara ensam en stund... alltid tjata om att få smaka på MIN mat... fisa så illa att färgen i taket flagnar... skräpa ner på golvet... aldrig plocka undan efter sig... sucka och himla med ögonen för att få uppmärksamhet...

...förbaskade hundskrälle...

Det där som jag helt enkelt inte fattar...

Vissa saker i livet har jag så himla svårt att ta till mig att förstå....

Berg- och dalbana. Men kom igen... exakt VAD är det som är roligt. Jag har aldrig förstått, och kommer aldrig förstå, varför folk sitter i krängande vagnar och skriker och skriker. No sense...






Pannbiff och köttbullar. Alltså... det kan väl till nöds vara ok att ta en fin köttbit och mala sönder den till färs... det kan jag gå med på... men tanken med att först mala sönder den och sedan försöka packa ihop den igen... WHY?








Boxning 1. Det finns ingen i hela världen som kan övertyga mig om att fenomenet slå-människa-i-nyllet på något sätt skulle vara förknippat med sport. Inte alls. Inte någonsin.
Boxning 2. Det finns ingen i hela världen som kan få mig att förstå hur man frivilligt kan ställa sig i ringen och låta en annan människa boxa en i ansiktet.



Tillväxthormon. Ok lilla vän. Så här har naturen skapat dig, och det är naturligtvis inte ok eftersom du inte passar in i våra standardmått på hur en människa ska se ut. Vi tar och petar i dig lite kemikalier som egentligen inte behövs så att du kommer så nära vår standardiserade modell av en normal människa som möjligt.... NOT..!!!








Applåder när piloten landar planet. Alltså.. jag känner inte till någon lärare som får applåder när skoldagen är slut, eller någon programmerare som handklappas när han lyckats med sitt uppdrag. Och hänger det på svårighetsgraden så vet jag heller ingen hjärnkirurg som applåderas efter varje operation heller... Jag får kräksmak i munnen varje gång folk börjar applådera för att piloten landar sitt plan. Det är ju faktiskt hans jobb som jag förutsätter att han kan...







Seminariegodis. Vem i hela friden kom på idén att servera små hårda karameller i vansinnigt prasslig plast på seminarier och föreläsningar? Där ska man sitta och lyssna på en föreläsare samtidigt som folk bakom, framför och bredvid sitter och prasslar med godispapper. De har ju heller inte vett att suga på karamellerna.. nä.. det ska tuggas och smaskas så det knastrar i hela lokalen. Vilken idiot tog det beslutet? Servera en banan eller geléhallon istället..










Lappar i kläderna. Tvättråd är bra. Mycket bra. Och det går faktiskt att trycka tvättråden på insidan av plaggen... men icke.. Man syr istället fast små attans vassa och obekväma lappar i alla kläder som nöter och river och kliar... och klipper man bort lappen så blir det antingen en ännu vassare kant kvar, eller så klipper man sönder plagget. Favoriten är ju lappen i linningen på baksidan av trosorna... eller den som sitter bak i BH:n... Tvi tvi tvi...

















Vilken tur att det förmodligen finns människor som faktiskt BEGRIPER sånt här...