Jag är så trött på de som lever i ett ständigt jag, jag, jag med egot hårt virat runt halsen.
Jag är så trött på de som aldrig ser sin egen del i det som händer, utan tillskriver allt yttre omständigheter och alla andras fel.
Jag är så trött på de som tror att andra människor är till för att servera dem livet och bära runt dem på silverfat.
Jag är så trött på de som alltid är martyrer och vältrar sig i sitt elände.
Samma regn faller på oss alla.
Man kan välja att stirra ut genom fönstret och hata regnet... eller gå ut och hoppa i vattenpölarna så det stänker.
Man har fått ett liv.
Man kan välja att bara åka med... eller LEVA sitt liv.
I varje situation kan man välja att se på saken med sorg, vemod, avsky, avundsjuka, ilska och hat.
Man kan också se på saken med nyfikenhet, glädje, kärlek, uppriktighet och självrannsakan.
Jag tänker inte leva mitt liv under ett grått moln med kaskader av dåligt samvete och gnäll kastat på mig.
Om alla bara kunde ta ansvar för sig själva, sina egna känslor och sina egna upplevelser utan att blanda in mig... så lovar jag att göra detsamma.
