Confiteor

Vår värld är full av kloka ord, visa ordspråk och genomtänkta deviser. Många ser vi på Facebook - några skämtsamma och mindre seriösa, andra djupsinniga och kärleksfulla. Jag har en devis som jag ofta slänger mig med. Det är en vacker devis som borgar för tillåtande, medmänsklighet och förståelse. En devis som jag fick till mig för 25 år sedan av en mycket klok människa som jag då hade som chef.

Så här lyder devisen:


"Alla människor har rätt att vara som de är, och det finns relevanta skäl till varje människas beteende."


Det låter ju fint och den här devisen strör jag omkring mig likt karamellfärgat strössel på en inbjudande mjukglass.

Men lever jag efter den?

NEJ!

För nog är jag snabb att kritisera ibland. Tycka. Tänka om andra. Ha åsikter om än det ena och än det andra. Titta snett när någon gör något annorlunda eller avvikande. Rynka på näsan när det är något som inte faller mig i smaken.

Ska man använda en sådan devis behöver man också begrunda dess innebörd och sträva efter att så mycket som möjligt i varje situation också leva efter den. Jag har inte gjort det, och måste jobba på att hitta känslan för orden som jag låter ramla ur min mun utan eftertanke.

Mea culpa, mea culpa... mea maxima culpa.


Jag har lång väg kvar att gå...