Började nya jobbet för en kvart sedan, och lämnar det redan.
Situationen sista halvåret har blivit mycket märklig för mig.
Jag hade världens bästa jobb, som jag älskade. Jobbet jag ville stanna på tills jag går i pension. Jag jobbade i den bästa organisationen, hade den bästa chefen som man kan tänka sig och stormtrivdes på alla sätt. Men så slutade min chef för att göra annat, och jag fick en ny chef.
Utan att gå in på för mycket detaljer kan man säga att min heltidstjänst förvandlades till tre människors arbete som jag själv skulle utföra på mina åtta timmar om dagen, och det fanns ingen möjlighet för mig att få min röst hörd. Jag gick sönder inombords. Jag kunde inte sova på nätterna, jag började tappa håret och hela tillvaron blev ett vakuum. Efter åtta månaders försök att få gehör gav jag upp, och sa med mycket tungt hjärta upp mig utan att veta vart jag skulle ta vägen.
Under uppsägningstiden sprang jag på en tjänst som verksamhetschef för två äldreboenden. Jag sökte tjänsten och fick den. Min nya tjänst började i mitten av januari och redan en månad senare undrade jag var jag egentligen hade hamnat. Jag vill inte gå in på för mycket detaljer här heller, men man kan säga att jag och organisationen inte riktigt har samma syn på vem som ska göra vad, och var gränserna ska gå mellan olika roller. Den 11 april sa jag upp mig och den 10 maj jobbar jag min sista dag. Jag blir den 6:e chefen som slutar där på 8 år.
Jag har inte en aning om vad framtiden bär med sig.
Jobb får jag säkert. Jag har tillräckligt med utbildning och arbetslivserfarenhet för att kunna välja en hel del bland jobben. Men konsten blir att hitta något jag vill vara kvar på.
Nu i corona-tider kommer säkert inte så mycket hända, men jag hoppas efter sommaren att det finns ett jobb för mig där jag kan stanna tills jag går i pension.
Pretty please?
