Många gånger i mitt liv har jag önskat att jag kunde ställa en container utanför fönstret, slänga allt jag äger och allt jag har i denna container och sedan börja om från början med tomma händer. Vilken underbar känsla det vore.
Det känns ibland som att alla ägodelar man har fyller 75% av boendeytan. Ständigt grubblar man över var allt ska få plats och man stuvar om och flyttar runt för att skapa mer utrymme att fylla med fler saker - saker som man använder alldeles för sällan eller aldrig. Ofta köper man möbler eller förvaringslådor för att stoppa undan saker i. Köper prylar för att rymma prylar. Som man inte använder.
Jag har i runda slängar 12 par byxor i min garderob. Jag har ett 20-tal långärmade tröjor och säkert minst lika många par strumpor. Jag har 7 par "mysbrallor" och 9 linnen. Det finns garanterat 30 halsband i min ägo och 14 parfymflaskor, varav jag är allergisk mot 5. Jag äger fullt och fast mer än 100 pennor, 4 par solglasögon, laddare till alla elektroniska prylar man kan tänka sig, 3 laptops, 3 mobiler och en surfplatta. Vi har i runda slängar 200 DVD-filmer som vi aldrig tittar på och löjligt många filtar.
Mina OCD-tendenser ställer också till det. Jag har två exakt likadana klänningar i min garderob men i två olika storlekar. För att jag tycker om just den klänningen. Och kanske råkar gå upp eller ner i vikt vilket innebär att jag måste vara förberedd för alla eventualiteter. Detsamma gäller två exakt likadana per jeans och två exakt likadana mysbyxor. Jag har alla kryddor som jag kan namnet på från A-Ö. Inte för att jag behöver ens en tredjedel av dem, men OM jag vill laga något som kräver en viss krydda så finns den ju då. Jag har ett hav av färgade A4-papper i skåpet. Inte för att jag någonsin har behövt dem. Men tänk OM jag behöver dem till något...
Var gick det snett? När ska jag hinna använda allt jag äger och har? Tänkte jag ens efter innan jag köpte allt? Kan jag med handen på hjärtat titta på mina saker och säga: "Just den här är väldigt viktig för mig och jag vill verkligen inte vara utan den"?
Min man är bättre organiserad än mig. Bättre på att låta var sak ha sin plats och organisera allt prydligt. Men han är ännu värre än jag på det bedrägliga "kan-vara-bra-att-ha-någon-gång-tänket". Han sparar allt som möjligen skulle kunna användas till något alls längre fram.
Kanske är det dags nu? Dags att rensa på riktigt. Dags att slänga allt jag inte använder och verkligen granska det jag vill ha kvar med väldigt kritiska ögon. Det vore en synnerligen befriande känsla att få bort allt plotter och bara ha kvar det som verkligen betyder något. På riktigt.
