Hon var en gammal ogift barnlös pensionerad lärarinna och mycket selektiv i sitt gillande eller ogillande av människor. Jag hade tur för hon gillade mig och jag gillade henne. Varje sommar tillbringade jag en tid hos henne i sommarstugan i Bunn utanför Jönköping, och hon lärde mig så fantastiskt mycket som jag har haft nytta av hela livet.
Eftersom Svea var gammal engelskalärare och jag älskade engelska så pratade vi förstås bara engelska när jag var där. Faktiskt redan från väldigt unga år. Hon hade också barnböcker på engelska i sin bokhylla som jag älskade att läsa.
I hennes bokhylla hittade jag också en bok på svenska - egentligen en vuxenbok - som jag kom att älska av hela mitt hjärta och läste gång på gång på gång. Faktiskt läser jag den än idag ibland, eftersom den numera står i min egen bokhylla. Den heter "Don Camillo och hans lilla värld" och är skriven av Giovanni Guareschi. Full av humor och den halvtokiga prästen Don Camillo som bekämpade kommunismen i den lilla byn med alla tänkbara och otänkbara medel. Underbar!
Mina minnen från sommarstugan i Bunn är oändliga.
Hur vi åt Annas Pepparkakor med gräddfil och när vi plockade och torkade murklor över den gamla järnspisen. Promenaderna genom skogen till bonden Gunnar där vi hämtade spenvarm mjölk, och jag fick hälsa på kossan Flora. Hur vi skummade bort grädden från mjölken när vi burit hem mjölkkannan genom kohagen, eftersom det inte fanns någon bilväg till stugan.
Jag minns också svanarna som höll till i vassen utanför bryggan och hur hanen väste när vi rodde för nära med båten. De svarta slemmiga sniglarna som fick mig att äcklad smyga fram på stenplattorna hela vägen ner till sjön uppifrån berget där stugan låg. Jag minns alla huggormar som trivdes på det steniga berget och hur häftig jag tyckte Svea var när hon bestämt hämtade bössan som hängde innanför ytterdörren och sköt huvudet av varenda huggorm hon fick syn på.
Hon lärde mig så oerhört mycket.
Hon lärde mig att murklor måste förvällas eller torkas för annars är de giftiga. Hon lärde mig klippa gräs med handgräsklippare och hugga ved med yxa. Hon lärde mig ro en båt, rigga kräftburar och plocka ur kräftorna utan att bli nypt. Hon lärde mig inte bara fiska, utan också hur man rensar och tillagar fisken. Hon lärde mig hissa och hala en flagga och hon lärde mig tända en brasa. Hon lärde mig känna igen sädesärlans läte och att stå alldeles alldeles still om det kom en huggorm i gräset.
Hon lärde mig att våga trotsa mina rädslor och att man klarar allt som man verkligen vill klara. Hon lärde mig att alltid vara ärlig och rakryggad, och att aldrig göra något man inte kan stå för.
Finaste Svea. Man kände respekt för henne och ville inte göra henne besviken.
På ålderns höst blev hon lite kollrig i huvudet men behöll sin värdighet och "hornen i pannan" som jag alltid har älskat med henne.
Hon tillsammans med min mormor utgör de två människor som har haft allra störst inflytande på mig under min uppväxt, och jag är dem för evigt tacksam. De har gjort mig till en bättre människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar