En sill är en ansjovis är en sardell...

Är det inte dags att vi kallar saker och ting för deras rätta namn?

I alla år har vi köpt ansjovis när det är dags att göra Janssons Frestelse.
Nå... det är nu inte ansjovis i burken, utan egentligen skarpsill som har lagts in och kryddats med svartpeppar, kryddpeppar, lagerblad, oregano, kanel, kryddnejlika, kardemumma och sandelträ.

Skarpsill blir "Ansjovis"

Den riktiga ansjovisen är förvisso släkt med sillen, men är alltså inte samma sak som det vi TROR att vi köper i affären. Riktig ansjovis saltas, läggs in i olja och smakar inte alls som det vi har i Janssons Frestelse.

RIKTIG ansjovis blir sardeller

Om du till exempel åker till USA och beställer en "anchovy pizza" så är det alltså sardeller du får på den pizzan. Så varför heter vår inlagda skarpsill "ansjovis" när det inte är ansjovis?
Det VI kallar "ansjovis" i Sverige har snarare sin motsvarighet i USA:s "pickled sprats" vilket alltså är inlagd sill.

Alla hallisars blödiga natt

Man kan konstatera att man inte ska jobba med tonåringar när man är kvällstrött.

Förvisso står det på mitt schema att jag är tillåten att gå och lägga mig och sova... men inte förrän klockan 01:00 på lördagskvällar. Det är lättare sagt än gjort att hålla sig vaken, när John Blund passerar insidan av mitt huvud någon gång strax efter 22. Jag har kämpat länge nu, och runt 23-tiden var både kropp och hjärna färdiga för idag... och nu - vid midnatt - så både ser och hör jag saker som inte finns... eller så gör de det... inte vet jag.

Julångest... eller?

Varje år brukar jag få rejäl julångest.
Ångest över allt jag ska hinna.. ångest över all mat som ska lagas.. ångest över att jag är den mest juliga i min familj och resten verkar tycka att det kan kvitta.. ångest över att inte alla ska få en bra jul.. ångest över att jag har ångest...

Detta fenomen har funnits i mitt liv under många år, men i år känns det annorlunda av någon anledning.

Lutar mig tillbaka och hoppas att det fortsätter så här... att julångesten inte infinner sig alls i år.

Stockholmssyndromet

OK. Jag vet att Stockholmssyndromet är ett uttryck som myntades 1973 efter det kända bankrånet på Norrmalmstorg, där kidnappningsoffren utvecklade en relation till kidnapparna och även försvarade dem efteråt. Jag vet det. Men för mig är Stockholmssyndromet något helt annat...

Jag var där idag. I Stockholm alltså...
Tågresan dit var i sig inget revolutionerande. Jag åkte i 1:a klass vilket innebar frukost på tåget = ostfralla och ett juicepaket. Att kalla det 1:a klass var ju dumt. Vi satt som packade sillar och det fanns inte utrymme att ta fram datorn och jobba på något endaste sätt. Men hur som helst. När jag väl klev av på Centralstationen och gick trappan ner mot tunnelbanan började helvetet.

Framför mig formligen rusade en suddig massa av människor likt en skenande buffelhjord.
För att på något sätt kunna ta sig framåt mot spärren så måste man börja med att försöka kliva ner i den skenande hjorden och hänga med i rätt tempo. Efter fyra sekunders strykande mot väggen börjar pulsen slå dubbla slag och adrenalinet pumpar som om en stångjärnshammare vevade inuti kroppen.
Väl framme vid spärren är man så adrenalinstinn att pupillerna ser ut som om man hade knaprat ecstasy hela morgonen och varenda nerv i kroppen dansar hip hop.

Men ok... framme vid spärren i alla fall. Fiskar upp Acess-kortet som jag alltid har påfyllt för att undvika stressmoment. Den här gången funkade kortet och jag blir insläppt. Nio gånger av tio krånglar det trots att jag har laddat reskassa, och då måste man samspråka med en fullständigt apatisk och mekanisk nollåtta som sitter katatonisk bakom en glasruta och önskar att han eller hon var någon helt annanstans. Men som sagt.. den här gången funkade det.

I rulltrappan har jag lärt mig att stå till höger. Detta för att undvika det vattenfall av sjusovare och drönare som har försovit sig och måste panikrusa ner för rulltrappan för att hinna med tåget FAST ett nytt kommer om 12 minuter. Herregud. Det är annat hemma hos mig på landet där det går två bussar om dagen... på vardagar... på helgerna går inga alls.

Nåväl. Ner kommer man ju alltid.
Väl nere är det bara att vänta på tåget. De kommer som sagt i en strid ström och man behöver inte vänta länge tills tåget stannar framför näsan med ett fruktansvärt gnisslande och skikande. Dörrarna öppnas och när man har släppt av de som vill av så är det bara att packa. De första kommer in lätt men efter en stund börjar det gå trögt. Den ena optimisten efter den andra pressar sig in bland de andra och minskar luftutrymmet till ett minimum i vagnen. Där stod jag alltså i morse. Någon flåsade mig i örat, en annan hade gett mig näsblod om hon hade rört sig det minsta och i magen hade jag någons ryggsäck, som för övrigt förmodligen innehöll tegelstenar av utseendet och känslan att döma. Jag fick nästan en religiös upplevelse när två tredjedelar av människorna klev av vid universitetet.

Några stationer senare skulle jag av och efter en skön promenad på 800 meter, med endast ett fåtal mötande gångtrafikanter, blev jag väl omhändertagen av mina kollegor på Vendevägen hela dagen.

Men... jag skulle ju TILLBAKA också...

Tåget tillbaka var en helt annan sak. Det var ganska få människor där faktiskt. Men ett annat fenomen slog mig... jag upptäckte två kategorier av människor som åker tunnelbana. Den ena kategorin är de som tittar ut genom fönstret på tåget - fast man åker i en tunnel och det är becksvart utanför - för att de inte vet var de ska titta. Alternativt försvinner de med ansiktet ner i knät - antingen sovandes eller ivrigt sms:andes på sina mobiler. Det är typen av människor som hellre stirrar på en fläck i taket eller läser samma reklamskylt i 25 minuter för att de är rädda att möta blicken på en annan människa.
Den andra kategorin människor som åker tunnelbana är de som helt ogenerat sitter och stirrar på andra människor tills de viker med blicken av obehag. Jag kom på mig själv med att undra om de antingen var blinda eller om de led av en släng schizofreni... Hur som helst är ingen av de två typerna särskilt behagliga. Man är en nobody i Stockholms tunnelbana... så är det bara.

På östgötaslätten är det annorlunda. Bussen kommer två gånger om dagen på vardagar och de som åker buss vet vad busschauffören heter. Busschauffören stannar inte alltid vid busshållplatsen utan kör 150 meter till och släpper av dig i grindhålet vid ditt hus eftersom han vet var du bor.
Man vet vem som bor i vilket hus och ser man en katt ute så vet man också vems det är.
Man vet vem som skiljer sig och vem som träffar en ny, och man vet vem som har smaskiga affärer ihop med vem. Man vet vem som är frisk och vem som är sjuk.
Om man glömmer stänga av kaffebryggaren så ringer man grannen och ber dem stänga av, eftersom de ändå har extranyckel. Behöver man låna något så åker man till grannen och hämtar vare sig grannen är hemma eller inte. Och jag sa åker... det är ju en bit till grannen.

Ägg cyklar man och hämtar på närmaste gård, precis som champinjoner och potatis.
Annars handlar man när man åker hem från jobbet, och då glömmer man inget. Det är ju en mil till affären så det blir inget okynneshandlande här inte.

På landet lufsar man till busshållplatsen... pratar med förbipasserande i tjugo minuter... tilltalar folk med namn...

Inget Stockholmssyndrom här inte!

Det där med böcker...

Ibland blir jag skrämd av att så många människor inte läser böcker... eller ens har gjort när de var yngre. När man får höra "En världsomsegling under havet? Aldrig hört talas om..." Då blir man liksom mörkrädd.

I min värld finns det ett antal litterära verk man bör ha läst. En del av dem är dödstråkiga - andra inte. Om man har svårt för jättetråkiga böcker kan man ju åtminstone läsa äventyrsklassikerna.

Hur som helst... för den som vill förirra sig i den litterära världen kommer här en lista med böcker som jag är glad att jag har läst och som har berikat mitt liv:

  

Hamlet                                  
av William Shakespeare

Den gudomliga komedin    
av Dante Alighieri

Don Quijote                          
av Miguel Cervantes

Faust                                     
av Johann Wolfgang von Goethe

Alice i Underlandet              
av Lewis Carroll

En världsomsegling under havet         
av Jules Verne

Huckleberry Finn                 
av Mark Twain

Det susar i säven                 
av Kenneth Grahame

Nalle Puh                              
av A. A. Milne

Mästaren och Margarita     
av Michail Bulgakov

Röde Orm                             
av Frans G. Bengtsson

Det blåser på månen           
av Eric Linklater

Den gamle och havet          
av Ernest Hemingway

Doktor Zjivago                      
av Boris Pasternak

Den långa flykten                 
av Richard Adams

Andarnas hus                       
av Isabel Allende

Robin Hood                          
av Howard Pyle

Ringaren i Notre Dame       
av Victor Hugo

Ivanhoe                                
av Walter Scott

Den siste mohikanen          
av James Fenimore Cooper

Tom Sawyers Äventyr         
av Mark Twain

Skriet från vildmarken        
av Jack London

Skattkammarön                   
av R. L. Stevenson

Oliver Twist                          
av Charles Dickens

Robinson Crusoe                 
av Daniel Defoe

Gullivers resor                     
av Jonathan Swift

Jorden runt på 80 dagar     
av Jules Verne

Moby Dick                             
av Herman Melville

Anne Franks dagbok           
av Anne Frank

Den flygande holländaren  
av Frederick Marryat

Möss och människor           
av John Steinbeck

Flugornas herre                   
av William Golding

Tristan och Isolde                
av Marie de France

Jane Eyre                             
av Charlotte Brontë

Superhjältens baksida

Superhjältar har ofta superkrafter. Någon är stark. En annan kan göra sig osynlig. En tredje har röntgensyn. En fjärde kan flyga. En femte har laserögon. O.s.v. Själv skulle jag kunna platsa som superhjälte eftersom jag har två superkrafter; jag har ett mycket känsligt smaksinne och jag har ett mycket känsligt luktsinne. Inte vet jag vad jag skulle använda krafterna till, men än dock har jag dem.

Idag fick jag dock bli varse nackdelen med superkrafter...

Sambon och jag vågade oss iväg till marknaden i Skänninge - även känd som Skänninge Marken.
Det var hur mycket folk som helst och de hundratals stånden innehöll som vanligt samma saker; plastpåsar, bullformar, strumpor, t-shirts, städmedel, mobilskal, smycken, parfymer, leksaker, m.m.

Och så har vi då det ätbara...
Och jag tycker munkar luktar gott.. och kolaremmar.. och polkagrisar.. och brända mandlar.. och sockervadd.. och renkorv.. och ost.. och våfflor.. och korv.. och kanderade äpplen.. och indisk mat.. och korv med bröd.. och strömming.. och popcorn.. och baconchips.. och hamburgare.. och så vidare..

..men när man har ett superkänsligt luktsinne så känner man inte lukten av maten som serveras vid just det stånd man går förbi. Man känner doften av ALLT som serveras inom två hundra meters omkrets... SAMTIDIGT! Kontentan blir en sötsur vämjelig doft som påminner om en tre dagar gammal spya. Lägg dessutom till fenomenet 25 graders värme, människors olika svettdofter, parfymer, bebisblöjor, oduschade äckelpottor, gammal fylledoft och taskiga andedräkter.

Att ha Östergötlands känsligaste luktsinne är inte alltid av godo...det kan jag skriva under på.

Del ett av två...

Idag är sista dagen jag är hälften så gammal som jag har tänkt att bli.
I morgon fyller jag 46 år

Egentligen är det synd att man blir klok först när man har passerat halva livet. Det är ju först nu jag förstår hur mycket jag har slösat bort mitt liv.. hur dålig jag har varit på att ta vara på dagarna som passerade..

Framåt blir det annorlunda. Jag ska fylla mina dagar med liv istället för att fylla livet med dagar. Jag ska säga JA oftare än jag säger NEJ. Jag ska våga pröva nya saker. Jag ska omge mig med människor som får mig att må bra, och undvika människor som tar min energi. Jag ska inte lägga så mycket energi på att oroa mig för hur jag ser ut eller vad andra tycker, utan istället älska mig själv som jag är och låta andra sköta sitt.

Så välkommen... andra halvan av mitt liv.

För stora skor...

Att komma framåt i livet kan ibland vara lite som att vara ett barn som kasar runt hemma i hallen med mormors blå filthatt på huvudet, syrrans sjal runt halsen, mammas tantiga handväska i handen, och så pappas bruna 45:or på fötterna som måttar 27:or... Det blir liksom två steg framåt och halka ett steg tillbaka.

Där är jag nu... halka ett steg tillbaka.

...och ilskan jag känner för denna tillbakagång är lika funktionell som den det nyss nämnda barnet skulle uppleva liggandes på mage på golvet, sparkandes med armar och ben, och tårar av ilsken frustration strömmande ner för kinderna.

Säg mig Byrne, Buddha och Nietzsche... vad gör vi nu?

Sånt som egentligen bara ska flyta på...

Nu var det längesedan jag skrev... det är svårt att hålla ångan uppe ibland i bloggens värld.

Just nu finns det annat som upptar större delen av min tid. Jag har fått andra arbetsuppgifter vilket innebär att jag numera arbetar dagtid istället för natt. Egentligen kan jag inte påstå att jag vill ha den rollen jag har nu, men med tanke på alternativen så kändes det ändå bättre för både mig och andra.

Det finns ett hav av administrativa uppgifter att göra, men tyvärr är det svårt att hinna med dem eftersom större delen av tiden går åt till sådant som egentligen bara ska flyta på. Det är ingen rolig position att vara i.. tvärtom är den ganska otacksam.

För ett år sedan lovade jag mig själv att INTE hamna i den rollen en gång till... och ändå sitter jag här nu... men det är hur som helst tillfälligt. När saker och ting har löst sig och man inte behöver mina tjänster på det här sättet längre så kan jag återgå till att jobba natt. Och sedan - när batterierna är laddade tillräckligt mycket - då vill jag förverkliga min framtidsplan.

Eftertankens kranka blekhet

Vi lever i ett samhälle där media tar stor plats - framförallt mer och mer som ett socialt forum, såväl som med vänner som med helt främmande människor.
Man bloggar, twittrar, facebookar, instagramar... och överallt väcker det reaktioner hos andra människor. De flesta har kloka åsikter och kan diskutera på en mogen nivå. Sedan finns de andra, som blir upprörda, kränkta och förolämpade, och som reagerar genom att skriva hot och nedlåtande kommentarer. Det finns diskussioner just nu kring det så kallade "internet-hatet" som växer sig större och större och tycks gå långt utanför ramarna för vad som är tillåtet. En elak kommentar föder en annan och sedan är lavinen i gång.

Jag har funderat mycket på hur en människa resonerar som skriver t.ex. dödshot på internet. Det finns naturligtvis människor som uttalar dödshot öga mot öga också, men jag tror att de som gör det via internet är fler och jag tror också att det sker mer riktat mot helt främmande människor där. Det tycks som en del anser att det är ok att göra så just för att man inte står öga mot öga; att man är skyddad för att man har datorer, sladdar och en internetuppkoppling mellan sig och den man hotar. Brott är aldrig tillåtet, men de som hotar och kränker på internet verkar tro att de befinner sig inom ramen för vad som är lagligt.

På TV här om dagen visades en nyhetssändning där man intervjuade polisen kring detta. Till min bestörtning menade polisen att de måste göra en distinktion mellan "verkliga" hot och hot som uttalas i "stridens hetta". Jag har svårt att förstå det. Innebär det också att det är skillnad på om man misshandlar någon planerat eller i stridens hetta? För mig kan det aldrig vara någon skillnad. Enligt mig ökar våldet i samhället just precis för att vi inte har en tydligt markerad gräns - för att det ska finnas undantag och luddiga gränser mellan det förbjudna och det tillåtna. För att inte alla tar ansvar och säger ifrån. När det i vårt samhälle är fullt acceptabelt att kalla varandra könsord eller säga att man ska döda varandra som ett skämt, så kan det aldrig resultera i något annat än att toleransnivån ökas successivt till allt grövre beteende.

Så min fundering är... Vad ska vi göra? Hur kan vi tillsammans verka för att varje individ tar ett ansvar för det man säger och gör, och för att det aldrig får tillåtas att en människa blir nedvärderad, särbehandlad eller hotad? Hur kan vi se till att små barn som växer upp, gör det med sunda värderingar och en god uppfostran av ansvarstagande föräldrar. Vad krävs för att människor ska behandla varandra på ett respektfullt och tillmötesgående sätt?

Jag tar ansvar för mina handlingar.
Gör du?

Tonårsdrömmar och tacksamhet

Det finns så många människor jag mött på min väg som har präglat mig och medverkat till den människa jag har kommit att bli. Familjen förstås - så är det alltid - men också andra jag har mött på min väg. Det är inte förrän nu, när jag 45 år gammal nostalgitrippar på riktigt, som jag inser hur många jag har att vara tacksam för tiden som var. Man skulle kunna tacka många som har korsat ens väg, men just nu tänker jag mest på dem som har rest tillsammans med mig genom tonårstiden och upp till vuxenlivet.

Så här kommer det:

Kära Diddi, Kicki, Cilla, Helena m.fl.
Tack för tiden i kören med Tommy och Ingrid som körledare, den äckliga rømmegrøten i Norge och oändliga timmar av repetitioner.

Kära Anna-Carin, Stina och Christina.
Tack för att ni gjorde tiden i stallet så underbar.
Tack också till Hansson, Agneta, Lee, Annicka, Thomas, Håkan, Jane, Petra och Herman för ett oförglömligt ridläger på Öknehult.

Tack Karin, Karolina, Tryggve och Jocke för alla oförglömliga somrar i Falkenberg. Jag bär dem i djupet av mitt hjärta som mina allra roligaste minnen.

Tack alla fullständigt galna lärare på Österbergaskolan. (R.I.P. Holma). Jag kommer aldrig så länge jag lever glömma hur packade ni var sista kvällen på Ölands-lägret eller ert fantastiska glöggstinkande luciatåg med rektor i täten som lucia med största ficklampan i handen och tillsynsläraren i underkjol, BH och mustasch. Ni var fantastiska allihop!



Tack Diddi, Kicki, Cilla, Helena, Lena, Annelie, Paula, Carina, Mia, Karin, Annika m.fl. för alla otaliga cykelturer mellan Vidingsjö och Ekholmen på våra friarturer dit i ur och skur, kyla och snålblåst. Fasen vad kul vi hade hela tiden.

Tack Jocke, Jögge, Buddis, Micke, Petta, Vassing, Paddis, Patrik, Rickard, Benny, Bobban, Tjompa m.fl. som med varierande intensitet uppvaktade oss kärlekskranka Vidingsjö-tjejer, lärde oss köra moped och på olika håll med olika tjejer bistod med de första blöta pussarna och tonårsfummel.

Tack Peter F, Mats O, Åsa, Peter O, Mats P, Anita, Sulan, Pernilla m.fl. för att ni förgyllde min gymnasietid såväl i skolan som på fritiden.

...och för tiden på Twice (Grottan), Västervik, Skara Sommarland och sista biten in i vuxenlivet... tack Hasse, Pelle, Mange, Pekka, Stereo, Lasse N, Lena, Jonny, Marita, Johan P, Roger L, Åsa, Ralf, Stampe, Kenta, Roger L, Roine, Ninna, Rolle, Helene, Conny, Tina, Lasse, Micke, Mats O, Mia, Leffan, Eva, Patrik, Susanne (R.I.P.), Jörgen, Anna, Julie, Lasse P, Beth, Jimmy, Johan K m.fl. ....(och förlåt alla jag har glömt nämna).

Tack H, M, R, R och J för mina tonårsförälskelser.


Slutligen två alldeles speciella tankar till de finaste.....

TACK Mange, Pekka och Stereo för alla kvällar med Nightmovie, förfalskade stämplar på Maxim och alla dessa Sssssssssssss. Minns ni filmerna? (Hajen 3, Rosa Panterns Hämnd, Fronten é Python, Föräldrafritt, Det våras för Hamlet, Dead Zone, Blues Brothers m.fl.)

...och TACK Kicki och TACK Lena... ni var mina allra bästa vänner genom hela tonårstiden. Önskar er allt gott <3

Blandband, manicklar och rökande trollet

Ibland blir jag lite nostalgisk och tänker tillbaka på min uppväxt, barndom och tonårstid. Så annorlunda den var jämfört med de som växer upp idag... och ändå inte. Vissa saker kommer man ihåg väldigt tydligt, andra minnen kan komma smygande genom en doft, ett ljud eller en bild.

Minns du till exempel dessa:

Det finns ett hav av saker jag minns mer eller mindre, och alla är de lika roliga att tänka tillbaka på..... till exempel uttrycken...


"AIDSan hoppsan. Task så mycket. Ingen horsak."

"Vad gör det om hundra år..."

"Det har ingen större sexuell betydelse."

"Får jag chans på dig?"

"Intresseklubben antecknar."

"Pax för den."

"Ä´ru PK? Jaaa? Jasså du, du är PrivatKnullare du."
"Ä´ru PK? Nä, det är jag inte! Jasså du, är du inte PåKlädd?"

"Halli Hallå, låt bollen gå, högt upp i det BLÅ!"

"Akta´re så du inte får en tjottablängare mellan lysmaskarna så du får åka pling-plong-taxi till plåsterhuset."

"Ha´ru käkat blängsylta eller?"

"Ä´ru helt kokobello?"

"Få terra din hoj?"

"Hon ser ut som Hej kom och hjälp mig."

"Två älgar var ute och flög. Då sa den ena: - Älgar kan ju inte flyga. - Nej, sa den andra, men det gör inget för min farbror har en korvkiosk."

"Vilket kardinalfel."

"Jävla kioskmongo."

"Vet inte hur men på nåt vänster ska det gå."

"Jag mår illa. Måste gå och prata med Ulrik lite."

"Ska ni stå och slaska mule hela kvällen?"

"Få låna tändaren igen. Ciggen blev sneknullad."



.....och för övrigt.....



Acke, After Shave, Agaton Sax, arkadhallen och axelvaddar

badmössa, Bagen, ballong-kjol, banan-telefon, bankbok, benvärmare, bergsprängare, Björnklister, blandband från trackslistan, Blondie, BMX-cykel, bodyn, BP-macken, Bugg-tuggummi och Buster

café-gardin, Champis, checkhäfte, CocaCola-burksörhängen och Culture Club

DAM-troll, Dandy-tuggummi, Det var en gång.., Dialog-telefon med snurrskiva, Dobber-jeans och Drutten & Jena

Ebba Grön, en sån och en sån och en sån, Esso-macken

Fame, femtonspel, filmisar, Float-läsk, fluortanten, fondue, fralla med negerboll och freestyle

Galenskaparna, glasdjur på spegel, gnuggbilder, Goda Grannar, Godishus, Gudfadern, guldpenna, Gul&Blå-jeans, gymnastikdräkt och gympapåse

Hacke Hackspett, Halleys komet, hamburger-telefon, Halli Hallå, Hans Arnold, heltäckningsmatta, hockeybilder, hockeyfrilla, Hubba-Bubba och häxblandning

IDOL, idolknappar, indiantält, inomhusfontän och Instamatic-kamera

Jane Hellen och John Blund

kalejdoskop, Kamratposten, kapsyl-draperi, kazoo, kinaskor, kinesiska solfjädrar, kobra-telefonen, kungabröllop och Kånken

Lilla Anna och Långa Farbrorn, Loppan, Lucky Luke, luktisar, Läderlappen och läppglans med smak

MAD, manicklar (ååååh manicklar), Marsupilami, Mechano, Minicall, miniskidor, Mitt Livs Novell, Modesty Blaise, Monchichi, Moviebox och Månbas Alfa

Nivea Ultra, Noice, näbbstövlar, näthandskar, nätskor, Nöjesmaskinen och Nöjesmassakern

OKEJ, Olof Palme och ormkuben

Palestinasjal, Pellepennan och Suddagumman, penntroll, PEZ, plankstek, plastsmycken, Pop Rocks, Poster, provrörsbarnet, Puckstång från GB, pudelpermanent, pumps och Puss&Kram-jeans

Raketost, Razzel, Reffelchips, Rigi mjölkchoklad, Rubiks Kub, rullskridskor, Ryska Posten, Röda Vita Rosen, rökande trollet och Rör Inte Min Kompis

sagogrynssoppa, sammetstavlor, seglarskor, skateboard, skipants, Skrållan, slime, smurfar, Snow Joggers, sockiplast, solfjäderörhängen, sommarlovsradio, Space Invaders, språkresa, Stenmark, stinkbomber, STP-macken och Sunkist apelsin

Taxi - var god dröj, telefonkiosk, Televinken och Anita, Texaco-macken, tillfälligt avbrott, Timotei schampo, Tjernobyl, Tom´s chokladkringlor, Toy, tubsockar, tuperat, testbild och twist-band

utländska brevvänner

vandrande pinnar, Varuhuset, vattensäng, View Master, Vino Tinto och Vira Blåtira

World Wide Web och Wrangler-jeans

X17-glass

ZZ-top och Zündapp

ärtrör och ärtpåsar

ölburkssamling och öronmuffar

Alla dessa minnen...

Senaste veckorna har jag blivit ständigt påmind om minnen från barndom, tonår och unga vuxenår.
Är det en slump eller är det bara en fas man går igenom?

Jag tittade på den här filmen...

...och överhopades plötsligt av minnen från när jag som liten dansade balett. Det var sånt jag hade glömt som bara ramlade ner i huvudet på mig som om de hände igår. Skumgummistoppningen i tåspetsskorna, banden man virade runt benen, balettdräkten, doften i övningssalen. Märkligt...


Några dagar senare var jag inne i en affär. Där hade de en påse med mixade tuggummin som jag inte sett sedan jag var i tonåren. Jag menar.... det här är ju ett av mina starkaste tonårsminnen......

Veckan därpå pratade de på TV om något bombattentat någonstans, och då kom jag ihåg när jag var i Paris med min mormor och var inne i en klädaffär som heter Tati... och hur vi två dagar efter hemkomst till Sverige fick höra att Tati utsatts för bombattentat vilket resulterade i krossade fönsterrutor och skadade människor. Det var en ganska otäck känsla.

Några dagar senare satt jag i bilen och lyssnade på musik. Det var som vanligt samma tjatiga musik de spelar varje dag nu för tiden. Ni vet... Astrologen med Darin, Diamonds med Rihanna o.s.v.
Men helt utan förvarning kommer den HÄR låten i högtalarna:
http://www.youtube.com/watch?v=cNd4eocq2K0
...och plötsligt är jag 22 år gammal igen på ett rökigt disco någonstans i Linköping.
(Ja ni vet... man fick ju röka inne på den tiden.)


Så med andra ord har jag haft en riktig nostalgitripp på senaste tiden.
Alltid lika roligt att minnas sånt man trodde man hade glömt.

Lite snorta framåt nattkröken?

Jag VET att det finns orsaker... Jag vet att det är ordinerat av någon med minst 6 års medicinsk utbildning... och jag VET att det är nödvändigt... men ibland när jag ger medicin till de boende känner jag mig som Tony Montana i ett mörkt gathörn med en påse "snow" i näven.

International Holocaust Remembrance Day

Igår, d.v.s. den 27 januari, var det Förintelsens Dag –International Holocaust Remembrance Day. Förintelsens Dag är en internationellminnesdag för de offer som förintades under andra världskrigets nazistiskaregim; 6 miljoner judar, 2 miljoner zigenare/romer, 15000 homosexuella ochmiljoner andra människor.

Att Förintelsens Dag infaller 27 januari beror på att det var just detta datum 1945 som det största nazistiska "dödslägret" –Auschwitz-Birkenau i Polen – fritogs av sovjetiska trupper. Ordet Auschwitz ärdet tyska namnet på orten Oświęcim där tre olika läger fanns benägna:
- Auschwitz 1 – koncentrationsläger och administrativt centrum
- Auschwitz 2-Birkenau – koncentrations- och förintelseläger
- Auschwitz 3-Monowitz – arbetsläger med bland annat fabriken IG Farben

Ca 1.300.000 människor deporterades till Auschwitz. Av dessadog 1.100.000 i lägret. Massavrättning skedde oftast med hjälp av giftgasenZyklon B, även kallat vätecyanid eller blåsyra, som från börjat var ämnat sominsektsmedel. Vätecyanid hälldes genom en lucka i gaskammare och slog ut demänskliga cellernas mitokondrier som inte längre var i stånd att producera denenergi som upprätthåller livet. Våren 1943 byggdes fyra nya gaskamrar medförbränningsugnar i Auschwitz. Gaskamrarna hade en kapacitet på 4416 personerper dygn.

När fångarna anlände till Auschwitz fick de som var judargenomgå selektion. Först skildes män och kvinnor åt. Därefter skildes de"arbetsdugliga" från de "icke arbetsdugliga". De sistnämndaskickades direkt till gaskamrarna utan att registreras – svaga, sjuka, gamla,barn och andra.

När Röda Armén hösten 1944 nådde Warszawa gav HeinrichHimmler order om att evakuera Auschwitz och andra läger på östra sidan.Evakueringen inleddes 18 januari 1945. De flesta av lägrets 66020 fångartvingades marschera i så kallade dödsmarscher mot Tyskland, medkoncentrationslägren Gross-Rosen, Bergen-Belsen och Buchenwald som mål.Tusentals fångar sköts längs vägen eller dog av utmattning. De fångar somlämnades kvar i Auschwitz var för sjuka för att kunna delta i evakueringen.

Den 27 januari befriade Röda Armén, under ledning avmarskalk Ivan Konjev, de återstående 7000 fångar i lägret. SS-soldaterna hadedå försökt förstöra alla bevis för Förintelsen; bränt papper, sprängt gaskamrarnaoch krematorierna, för att sedan fly därifrån.

Backflash whiplash eyelash stupid trash

Jag berättade för en kollega idag att jag är Lagen-om-alltings-jävlighet personifierad. Det vill säga KAN det hända så händer det MIG. Jag råkar ut för ungefär allt som kan hända, och ingen i min närhet blir längre förvånad.

Jag började ganska tidigt faktiskt. Den första vurpa jag fått berättad för mig att jag gjorde, utspelade sig när jag var baby och låg på skötbordet. Jag vet inte om jag redan i så unga år var en rastlös själ som tyckte pågående underredsbehandling tog alldeles för lång tid, och därför bestämde mig för att handlöst kasta mig över kanten på skötbordet och kasta mig mot avgrunden. Alternativt kan jag också ha blivit mäkta förvånad när jag fick syn på mina extremt korta stortår och i förvirringen försökt följa de viftande fötterna med blicken, vilket resulterade i ett olyckligt lappkast över nyss nämnda kant på nyss nämnda skötbord och ner i nyss nämnda avgrund. Hur som helst resluterade det i ett 12 mm snett bäcken som åsamkat mig en del värk under åren.

När jag var 1,5 år gjorde jag också en vurpa, även om den nu inte var mitt eget fel. Mina kära far - som nu en gång för alla måste sägas kanske inte ha riktigt alla skruvar i rätt mutter - placerade sin vingliga lilla dotter i ett par på tok för stora pjäxor, spände fast de för stora pjäxorna i ett par för långa skidor, ställde den lilla dottern på en ALLDELES för hög kulle och gav den lilla juvelen en faderlig knuff i ryggen. Historian berättar att jag hamnade med huvudet en halv meter in i en snödriva med skidor och ben åt alla håll. Tack och lov minns jag ingenting av den händelsen, men tydligen blev jag tillräckligt traumatiserad för att aldrig åka skidor på lutande snö någon mer gång.

När jag var i 4-5 års ålder skulle jag åka utomlands med min mormor. Min mamma skulle köra mig ner till torget i stan där bussen och mormor väntade, och klockan var rent okristligt tidigt i gryningen. Nå, hur som helst bestämde sig vår välsignade bil för att inte starta just precis denna morgon. Kanske var den trött på slavarbete. Kanske hade den krav att framställa vid nästa fackliga möte. Inte vet jag, men den startade hur som helst inte. Min mamma - som inte är känd för att vara den lugna tålmodiga sorten direkt - brakade upp för trappan och ringde en taxi som av någon outgrundlig anledning inte dök upp. Tiden blev mer och mer knapp och min mamma mer och mer nervös. Till slut gav hon upp och slet fram cykeln. Och bak på cykeln fanns barnsadeln som min styvfar skulle satt fast... INTE. Men vad gör man? Mamma slängde upp mig på pakethållaren, hängde resväskan på styret och sa till mig typ 7 gånger att HÅLL UT BENEN innan hon trampade iväg. Efter några hundra meter tyckte hon det tog emot... så då trampade hon till ordentligt på trampan. Och det är klart... att så här med facit i hand... nästa gång jag stoppar in smalbenet mellan ekrarna på en cykel och det gör ont... då tänker jag SÄGA något...

När jag var 9 var jag och min kompis Eva ute och cyklade, och jag hade fått låna en fin röd mini-cykel. Minns du dem? Det var de där cyklarna som hade en sprint på mitten, och om man tog bort sprinten kunde man dela cykeln i två delar och lägga den i bagagen på bilen. En sådan cyklade jag på. Jättefort. I en lååååång nedförsbacke. Sedan lossnade sprinten. Jag vet inte om du någonsin har cyklat på en cykel som delar sig i två delar, men det primära man försöker göra i det läget är att hålla ihop cykeln så den inte delar på sig... och för att göra det måste man hålla hårt hårt i styret och försöka dra det bakåt mot sig själv. Det som kan vara lite olyckligt med att hålla så hårt i ett styre är möjligen att man inte har några händer att ta emot sig med när asfalten hoppar upp och klappar till en rakt i ansiktet... men vi gjorde så gott vi kunde både jag och asfalten. Jag tog emot mig med mina framtänder, läppar och hakan... och asfalten tog bara en fjärdedel av mina framtänder...

När jag var 11 skulle vi med skolan till Sätravallen och åka skidor. Eftersom jag vägrar åka utför så fick det bli långfärdsåkning istället. Pjäxor och skidor åkte fram ur källarförrådet och matsäck packades i ryggsäck. Vi bussades dit och sedan var det åka som gällde. En del åkte utför, och vi andra på längden. Efter någon timma började jag plötsligt få ont i ena foten. Det gjorde ondare och ondare och jag höll på att inte komma runt hela vägen. Väl framme vid anläggningen fick jag tag på en lärare som försökte få av mig pjäxan, men utan framgång. Det gjorde bara ännu ondare och jag tjöt nu i högan sky. Som tur var fanns en grupp militärer på anläggningen som var där för vinterövning, och med sig hade de också en militärläkare. Han kikade på min fot som nu vällde ut över kanten på pjäxan och konstaterade snabbt att jag hade förfrusit foten på grund av för små pjäxor. Han försvann och kom sedan tillbaka med ett redskap som såg ut att höra hemma i en kinesisk tortyrkammare. Sedan klippte han helt sonika sönder min pjäxa och släppte så småningom ut en fot som såg ut som Elefantmannens ansikte. Oh my God, vad ont jag hade. De tråcklade på mig 4 tjocka militärsockar, satte min fot mot ett element och tryckte en kopp varm choklad i handen på mig. När bussen så småningom tog oss hemåt hade jag ytterligare ett problem. Jag kunde inte gå på foten och fick inte in foten i någon sko. Min klasskamrat fick lov att dra mig hem på en pulka som vi lånade vid dagiset bredvid skolan. När jag kom hem var förstås ingen hemma heller, så jag satt där med min förfrusna missbildade fot i trapphuset och tyckte förtvivlat synd om mig själv.

När jag var 13 år hade jag en sommardag varit hos hästen i stallet. På väg hem åker man ner för en mycket brant backe som är ganska kort, och i slutet på den backen svänger vägen 90 grader. Jag hade ganska bra fart nerför och upptäckte alldeles för sent att det låg fullt med rullgrus längst ner i backen. Resultatet blev förstås en kalasvurpa med cykeln. Tyvärr hade jag oturen att landa med högerhanden på en planka, och det hade väl egentligen inte behövt vara så dramatiskt om det nu inte vore för att det i plankan stack upp två stycken spikhuvuden... och när jag lyfte handen av smärtan så satt spikhuvudena fast i min hand en stund innan plankans tyngd drog ut dem. Det gjorde sabla ont kan jag säga.

...........................................................

Hur som helst... det här fortsätter liksom i samma stil långt upp i vuxen ålder.

Jag har flugit av häst med huvudet före in i ett träd så jag fick hjärnskakning.
Jag har blivit jagad av en Dobermann så jag fick sitta i ett träd i 2 timmar.
Jag har blivit påkörd två gånger av bilister när jag har cyklat.
Jag har blivit jagad av tjurkalvar genom en flera hundra meter lång skogshage.
Jag har blivit sparkad av en häst mitt i solar plexus så jag fick skoavtryck i flera veckor.
Jag har åsamkat en klasskamrat blödning i ögat när jag skulle ta bort en ögonfrans.
Jag har blivit jagad och hackad i huvudet av en flock kajor.
Jag har orsakat en smärre katastrof i kemisalen på skolan.
Jag har hoppat från en 3,5 meter hög mur i nattsvart mörker så knät hoppade ur led.
Samma knä har gått ur led 2 gånger till olika år när jag hoppade studsmatta på Skara Sommarland.
Jag har svimmat på bussen för att jag inte tålde bedövningen hos tandläkaren.
Jag har råkat ut för 'drink spiking' på privat fest så jag hade blackout i tre timmar.
Jag har suttit i en gammal Valiant utan bälten som snurrat 2 varv på taket ut på en åker.
Jag har tappat någon annans plånbok med 2500:- över relingen på en båtkryssning.
Jag har fött barn 7 veckor tidigare än jag skulle.
Jag har blivit prejad på motorvägen så jag körde av, röjde 12 m viltstängsel och bröt 3 revben.
Jag har åkt till fel ort när jag skulle på en studentexamen.
Jag har blivit påkörd bakifrån så jag fick en livslång whiplash-skada.
Jag har blivit av med VISA-kortet i automaten för att naglarna var så långa att jag inte fick ut det.
Jag har spräckt tänder, glasögon och mobildislplayer.
Jag har vält vattenhinkar, tappat lattemuggar och spillt ner både mig och andra.

And it goes on and on and on...



Enastående!

Ja, jag måste faktiskt säga att det är en enastående bedrift av en 20-årig städerska utan tågförarutbildning att starta ett tåg utan tillgång till nycklar... få det att rulla 1,5 km i 80 km/h till Saltsjöbanans ändstation... därefter få det att fortsätta rakt genom stoppbocken 25 meter och sedan parkera i ett trevåningshus.

De flesta på SJ har tågförarutbildning, mångårig branschvana OCH nycklar... men lyckas ändå inte att få tåget att sätta fart.

Språkpolisen ryar

Ja, nu var det det där med språk igen...

Jag har ett antal hatobjekt som en del i min närhet vet att jag kreverar på... och mina vänner skrattar säkert hjärtligt åt mig varje gång jag tuggar fradga och får psykopatiska utbrott... Nåväl.. här är de i alla fall... de hatade skriv- och språkfelen.


ANDVÄNDA
Vända vilken and då? Det heter ANVÄNDA.


ANFÅDD
Man tappar andan... därför heter det ANDFÅDD.


BREVID
Breviken kanske? Hur som helst heter det BREDVID.


DEKTEKTIV
Dektek High Tech? Ett 'K' för mycket... det heter DETEKTIV.


DELIGERING
Deli är ett slangord för delikatessbutik. Det heter DELEGERING.


EXPRESSO
En dryck för Expressens läsare? Det är italienska och heter ESPRESSO.


FÖRREN
???????? Vad kom det ifrån? FÖRRÄN ska det vara.


INTERJUV
Kojuver som tappat bokstäver? Det heter INTERVJU.


SITUATIONSTECKEN
Tecken som påvisar ett citat... Det heter CITATIONSTECKEN eller CITATTECKEN.


TRIUMFKORT
Triumf betyder seger. Det heter TRUMFKORT och avser det kort som rangordnas högst.


VÄLL
Befall svampen att välla... Det kan man VÄL göra.. eller?


VÄRKLIGEN
Var värker det? Det stavas VERKLIGEN.


ÅTMINSTONDE
Vilket stånd då? Rätt stavat blir det ÅTMINSTONE.




För övrigt är det mest särskrivningar som stör mig. Jag vet inte varför människor särskriver precis allt. En del saker får ju en helt annan innebörd när man särskriver dem...

Till exempel...

morgonrockar    /    morgon rockar

skumtomte    /    skum tomte

kulglass    /    kul glass

giftorm    /    gift orm

skumpermanent    /    skum permanent

mörkhårig    /    mörk hårig

vidareutbildning    /    vidare utbildning

sjukgymnast    /    sjuk gymnast

kassaapparater    /    kassa apparater

felsökningsprogram    /    fel sökningsprogram

kycklinglever    /    kyckling lever

snorkråka    /    snor kråka

extraknäck    /    extra knäck

spolarvatten    /    spolar vatten

ljusstake    /    ljus stake



Men mest illa är det nog ändå när människor inte kan skilja på 'de' och 'dem'.

DE används på samma sätt som JAG, DU och VI.

Jag hinner inte.
Du hinner inte.
Vi hinner inte.
De hinner inte.

DEM används på samma sätt som MIG, DIG och OSS.

Kalle ser mig.
Kalle ser dig.
Kalle ser oss.
Kalle ser dem.

Det heter alltså inte "DEM kom hem för tidigt" lika lite som det heter "MIG kom hem för tidigt".

Ska det vara så svårt?

Jag bara undrar...

Jag kan inte riktigt förstå det här med ketchup...

Vad har man på korven?
Chilisås!

Vad har man på stekt ägg?
Chilisås!

Vad har man på stekt potatis?
Chilisås!

Vad har man på stuvade makaroner?
Chilisås!

Vad har man i köttfärssåsen?
Chilisås!

Vad har man på potatismos?
Chilisås!

....så vad har man ketchup till?

70- och 80-talet i repris... på begäran...

Vet inte om alla länkar fungerar fortfarande men här är den;

NOSTALGIA

Är du en av dem som är född i slutet av sextiotalet?
Kommer du ihåg 70- och 80-talet?
Här kommer en liten nostalgitripp…

Moppe var väldigt inne och man skulle förstås ha limpsadel på moppen. Ofta åkte man i gäng, och de ”dåliga” moppegängen drack mellanöl och sniffade lim. För alla kände väl igen Rajmo, Kenta, Benny, Jonny, Sussi, Titti och Kicki…

Propagandafilmer visades i skolan mot sniffning, alkohol, rökning och snusning. ”Kenta och Benny sniffar lim” hette en av dem. På 80-talet kom VISIR-kampanjen (vi som inte röker) och Våga Stuffa (dvs sällskapsdans under nyktra former).

På fest sjöng de vuxna Evert Taube och drack Kir. På skolgården lekte man Halli Hallå, Röda Vita Rosen och Dunken.

Kapsyler samlade man, eller ölburksringar som man sedan hängde i varandra för att bilda en kedja längs väggen eller som draperi i dörröppningen.

På TV:n blinkade en liten vit pil uppe i högra hörnet för att tala om att det började ett nytt program på andra kanalen… för det fanns ju bara två kanaler.

Godis köpte man i papperspåse och den bakom disken plockade godisbitarna med en tång… det var bara att peka.. en sån och en sån och en sån. Vem minns väl inte tuggummit Riff som fanns i smakerna päron eller lakrits. Sedan kom Hubba Bubba i smakerna jordgubb och hallon. Pop Rocks sålde bra (de som sprakade i munnen) precis som både surt och salt hockeypulver. Sura och salta tefat var också poppis.

Roligaste reklamen var Tuborgs… Preben: ”Du, Perikles, hvornaer smager en Tuborg bedst?”
Perikles: ”Hvergang!”

Läskautomaterna hade läsk som hängde i sina kapsyler i metallrännor. Man fick stoppa i pengar och dra läsken i rännan till ”utgången” där en spärr öppnades om man hade betalat tillräckligt.

Batman hette Läderlappen och förskolan hette ”Lekis”. Serietidningarna man läste var Kalle Anka, Buster, Läderlappen och Fantomen.

Manliga lärare hade manchesterkavaj och pipskägg.
I lågstadiet hade man hel plyschdress med dragkedja.

På 70-talet var färgerna gul, orange, grön och brun. Byxorna var utsvängda och barnen hade träskor. Moderna vuxna hade moonboots och platåskor.
På 80-talet blev färgerna istället chockrosa, mintgrönt, aprikos, turkos, neongult.
Populära plagg var tubsockar, pumps, mohair-stövlar, t-shirt under kavajen, läderväst, skipants, tröjor istoppade i byxorna med ett brett bälte till och jättelånga vita skjortor. Jeansjackan skulle ha pins eller nitar, en rävsvans på axeln, motiv på ryggen och gärna med guld- eller silverfärg. Slitna och lappade jeans med isydda kilar på sidorna.
Benvärmare, öronmuffar, jättebreda resårskärp, hängslen, spetshandskar med avklippta fingrar, armringar i mängder, långa kedjor/pärlhalsband, nätskor och nitarmband. Fjällräven och Salomon-ryggsäck, digitalt armbandsur och smycken av plast.

Nivea Ultra användes för att göra läpparna vita, blå mascara, färgstark ögonskugga och mycket rouge. Blå eller grön kajal och Date-parfym. Mängder av hårspray eller sockervatten, neonfärgad hårgelé. Luggen tuperades och sprayades upp till max. Pudelpermanent och Jane Hellen schampo. Killarna hade hockeyfrilla och man skulle ha solbränna eller bruncreme.

80-talets modemärken var Calvin Klein, Ralph Lauren, La Coste och Georgio Armani.
Sportmärkena var Nike, Baghera, Reebok och Adidas. Träningsoveraller började användas till vardags och inte bara på träning. Man köpte Takano-overall eller WCT-overall.

Fluortanten kom en gång i veckan till skolan och delade ut fluor i små vita plastmuggar. Smarta elever sparade förra veckans mugg, lyfte på bänklocket och spottade ut innehållet för att därefter låtsas gurgla.

Reklamen på bio var lika viktig som filmen.. det fanns ju inte reklam på TV.

Instamatic-kameran var inne… blixten var en lös kub som man fick sätta på toppen av kameran innan man skulle fotografera. När man drog fram filmen i kameran så roterade blixten en fjärdedels varv… en blixt på varje sida av kuben.. det blev fyra blixtar per kub.

Monchichi-troll skulle man också ha… 15 cm långa troll i plast med fräknar på näsan..

Alla spelade på triangel på musiktimman i första och andra klass. I tredje klass fick man börja spela blockflöjt. ”Hej sa Petronella ifrån Plaskeby…”

Räkfylld avokado eller päron i ugn med smält After Eight på… det var innematen.. precis som fondue-gryta…

Vandrande pinnar var ett kul husdjur… små pinnar som födde hundratals spå vandrande pinn-barn och därefter rymde så man fick sanera hela rummet…

På idrotten – som då hette gymnastiken – hade man kläderna i gympapåse, och istället för gympaskor på fötterna hade man sockiplast…

TV-program man såg…

Familjen Macahan (1970)
http://www.youtube.com/watch?v=FTu9HaHDI0A

Professor Baltazar (1971)
http://www.youtube.com/watch?v=yH98GtyfZA4

Barna Hedenhös (1972)
http://www.youtube.com/watch?v=vzPYvARPIKo

Den vita stenen (1973)
http://www.youtube.com/watch?v=2idUewNfym8&feature=related

Fem myror är fler än fyra elefanter (1973)
http://www.youtube.com/watch?v=UI5aDUflRcE&feature=related

Tårtan (1973)
http://www.youtube.com/watch?v=05jaAeaHWu8&p=78EFF147F93E42B3&index=4&playnext=2

John Blund och den tiden då “pundig” betydde “dum” (1973)
http://www.youtube.com/watch?v=YqXOymECAcE&feature=related

Fablernas värld (1973)
http://www.youtube.com/watch?v=UfrkKqu7OVs

Fröken Ensam hemma (1973)
http://www.youtube.com/watch?v=ZdBUa4JEJG4

Från A till Ö (1974)
Intro: http://www.youtube.com/watch?v=NXGquSECZC8&feature=related
Outro: http://www.youtube.com/watch?v=kxY4Zz84gX4&feature=related

Lilla Anna och Långa Farbrorn (1974)
http://www.youtube.com/watch?v=3eQwmvTY03M&feature=related

Doktor Krall (1974)
http://www.youtube.com/watch?v=owczXb_tmag&feature=related

Tisdagskul med Clownen Manne (1974)
http://www.youtube.com/watch?v=w_u0poaSK8g

Huset Silfvercronas gåta (1974)
http://www.youtube.com/watch?v=lz6GzBL2y4w

Barbapapa (1974)
http://www.youtube.com/watch?v=JindBOY3ZjA

Vilse i Pannkakan (1975)
http://www.youtube.com/watch?v=Zw95KIRAwrg&feature=related

Månbas Alpha (1975)
http://www.youtube.com/watch?v=8WZW4groJro

Varför är det så ont om Q (1976)
http://www.youtube.com/watch?v=08oRx2R0GTE

Albert och Herbert (1976)
http://www.youtube.com/watch?v=cHFqVFsO5aw&feature=related

Agaton Sax (1976)
http://www.youtube.com/watch?v=eFR0U2fcZmE

Beppes Godnattstund (1977)
http://www.youtube.com/watch?v=fnyJhYyjF-g&feature=related

Ville, Valle och Viktor (1977)
http://www.youtube.com/watch?v=WGPhLrssDG8

Urcellen Ellen (1978)
http://www.youtube.com/watch?v=Bb0JZWnZPXM&feature=related

Ballongen spricker (1978)
http://www.youtube.com/watch?v=Cpwfvcr8aps&feature=related

Dallas (1978)
http://www.youtube.com/watch?v=bXWqbzr9f6Q&feature=related

Lilla Spöket Laban (1978)
http://www.youtube.com/watch?v=F3Dsx6LC_PI

The Muppet Show (1978)
http://www.youtube.com/watch?v=wM89T74MPnE

Sagostunden (1979)
http://www.youtube.com/watch?v=dHYpleVQcbc&feature=related

Farbrorn som inte ville vara stor (1979)
http://www.youtube.com/watch?v=Ul-s-QTuc2I

Det var en gång (1979)
http://www.youtube.com/watch?v=CfCUGkwZm2k

Farbror Frippes skafferi (1980)
http://www.youtube.com/watch?v=iQ_GhlC_0eo&feature=related

Tummen (1980)
http://www.youtube.com/watch?v=5coC8QSJuaQ&feature=related

Knight Rider (1980)
http://www.youtube.com/watch?v=Mo8Qls0HnWo

Magnum P.I. (1980)
http://www.youtube.com/watch?v=3CquMO3vJvo&feature=fvw

Tralla och sjung (1981)
http://www.youtube.com/watch?v=LvwXsIcKUQ4

Vi i femman (1981)
http://www.youtube.com/watch?v=PNLQSBubosE

Falcon Crest (1981)
http://www.youtube.com/watch?v=ypZT4lQHoK8&feature=related

Dynasty (1981)
http://www.youtube.com/watch?v=MijaRcVaRK0&feature=related

Dr Snuggles (1981)
http://www.youtube.com/watch?v=iVsVoUF-5qM&feature=related

Trazan och Banarne (1982)
http://www.youtube.com/watch?v=yhljtI04cGA

Casablanca (1982)
http://www.youtube.com/watch?v=IPrZ47Ig_ao

Ballongdansen (1982)
http://www.youtube.com/watch?v=ajvUWv1HZa0

Sant och sånt (1982)
http://www.youtube.com/watch?v=HNHgTp848zg

Gymping med Susanne Lanefelt (1983)
http://www.youtube.com/watch?v=DUVgqgUWEQM&feature=related

Gäster med gester (1983)
http://www.youtube.com/watch?v=z_Kxyn2-S9U&feature=related

Reklam Sony Walkman (1983)
http://www.youtube.com/watch?v=zzF85PYAYso

Prat i kvadrat (1983)
http://www.youtube.com/watch?v=JpJuRHxEhF0

TV-Piraterna (1984)
http://www.youtube.com/watch?v=nizIeDEgoo0

Trazzel (1984)
http://www.youtube.com/watch?v=x2xHGgVXFsg&feature=related

Juttu – Språka på finska (1984)
http://www.youtube.com/watch?v=V9W6MudU1uE

Fragglarna (1984)
http://www.youtube.com/watch?v=6LLssAxDoS0

Det blåser på månen (1985)
http://www.youtube.com/watch?v=vXxzVz8q_DU

Solstollarnas Ulla-Bella (1985)
http://www.youtube.com/watch?v=2GplSKZbGsU

Linus på Linjen – La Linea (1985)
http://www.youtube.com/watch?v=uYMJFUh-0pw&feature=related

Nöjesmassakern (1985)
http://www.youtube.com/watch?v=G_AYCKOcQhk

Kråkguldet (1986)
http://www.youtube.com/watch?v=un8chxMgviQ&feature=related

Boktipset (1986)
http://www.youtube.com/watch?v=37nK8oBk5l4&NR=1

Nattsudd (1986)
http://www.youtube.com/watch?v=a1YqBee93gk

Kryzz (1986)
http://www.youtube.com/watch?v=i21fONc63yw

Spanarna på Hill Street (1986)
http://www.youtube.com/watch?v=puc0_MsqRZA

Jakobs stege (1986)
http://www.youtube.com/watch?v=1Sbz9XJjAdM&NR=1

Svenska Hjärtan (1987)
http://www.youtube.com/watch?v=qHo7RlC4Y5I

Tillfälligt avbrott (1987)
http://www.youtube.com/watch?v=vXy1adDiFC0&feature=related

Lilla sportspegeln (1987)
http://www.youtube.com/watch?v=KAnY4EnVHnc

Disneytajm (1987)
http://www.youtube.com/watch?v=xszmwxL2hLE&feature=related

Bullen (1987)
http://www.youtube.com/watch?v=kJW3SiJRqsE

Hajk (1987)
http://www.youtube.com/watch?v=Gdey6ReQGsc

Kurt Olssons Television (1987)
http://www.youtube.com/watch?v=8ztVZL0FlgA

Varuhuset (1988)
http://www.youtube.com/watch?v=5l684VDSR4c&feature=related

Alf (1988)
http://www.youtube.com/watch?v=-NVr-vXIa-A&feature=related

Landet runt (1988)
http://www.youtube.com/watch?v=ix7ZpfowwKE

Helt Apropå (1988)
http://www.youtube.com/watch?v=bBtXNDjmjRM

Fleksnes Fataliteter (1988)
http://www.youtube.com/watch?v=-nxuZVIH28s

Farbror Frej (1989)
http://www.youtube.com/watch?v=mPlqMNSEjR4&feature=related

Galenskaparna (1989)
http://www.youtube.com/watch?v=GIFJHYUrcfE&feature=related

Lorry (1989)
http://www.youtube.com/watch?v=fWZYmKnD0qQ&feature=related

Pippi Pelikan (1990)
http://www.youtube.com/watch?v=pn66o0T2AnQ&feature=related

MUSIKEN

Magnum Bonum – Skateboard
http://www.youtube.com/watch?v=8S81BAFWj_s

Noice – En kväll i tunnelbanan
http://www.youtube.com/watch?v=DzoIZnkcMpQ

Factory – Efter plugget
http://www.youtube.com/watch?v=HMk4D3R0z6s&feature=related

Kaoma – Lambada
http://www.youtube.com/watch?v=i8mz9uOvFQA

Attack – Ooa Hela Natten
http://www.youtube.com/watch?v=ZWByXDB0IKw

Las Ketchup – The Ketchup Song
http://www.youtube.com/watch?v=RFzyYYZsxGc&feature=related

Ebba Grön – 800 grader
http://www.youtube.com/watch?v=Gbc1WmA2yDE

Rednex – Cotton Eye Joe
http://www.youtube.com/watch?v=2Ui_MVLPRS4&feature=related

Lena Philipsson – Dansa i neon
http://www.youtube.com/watch?v=273doGZGYiA

Lili & Susie – Oh Mama
http://www.youtube.com/watch?v=fAyCZZYxvVo&feature=related

Men Whithout Hats – Safety Dance
http://www.youtube.com/watch?v=7movKfyTBII

Dead Or Alive – You Spin Me Round
http://www.youtube.com/watch?v=zJv5qLsLYoo&feature=related

Nena – 99 Luftbalons
http://www.youtube.com/watch?v=jQYQTFudrqc&feature=related

Falco – Der Kommissar
http://www.youtube.com/watch?v=JQ_m4_wnPNw

Snowstorm – Sommarnatt
http://www.youtube.com/watch?v=091H5bxsaps&feature=related

BeGees – Stayin´ Alive
http://www.youtube.com/watch?v=ry_Qotij8cA

Mighty Band – Var ska vi sova i natt
http://www.youtube.com/watch?v=-6ralGlnoXQ&feature=related

The Village People – YMCA
http://www.youtube.com/watch?v=CS9OO0S5w2k&feature=related

Klasse Möllberg och Smurfarna – Hallonsaft
http://www.youtube.com/watch?v=tkfbjhxO5pQ

Secret Service – Flash In The Night
http://www.youtube.com/watch?v=ER6HYd-clxA&feature=related

Freestyle – Fantasi
http://www.youtube.com/watch?v=2iQuWgM9mpU&feature=related

Prince – Purple Rain
http://www.youtube.com/watch?v=KAUuqy09mOs&feature=related

Boney M – Daddy Cool
http://www.youtube.com/watch?v=E5gNYVia2rg&feature=related

Bengt Pegefelt – Köppäbävisan
http://www.youtube.com/watch?v=z58KhqR8Zqs

Madonna – Papa don´t preach
http://www.youtube.com/watch?v=Kp8pbKFcxRw

Hemliga Byrån – Hej Hej Hemskt Mycket Hej
http://www.youtube.com/watch?v=-b4-h9-s2g8

Grace – Ingen Kan Älska Som Vi
http://www.youtube.com/watch?v=657QhrafK5Y

Michael Jackson – Billy Jean
http://www.youtube.com/watch?v=Zi_XLOBDo_Y

Tone Norum – Don´t Turn Around
http://www.youtube.com/watch?v=PRGZYjc2a6c

Aqua – Barbie Girl
http://www.youtube.com/watch?v=9ibblFcvaKQ

Janne Lucas – Växeln Hallå
http://www.youtube.com/watch?v=i8ClvvHR8pE

Baccara – Yes Sir I Can Boogie
http://www.youtube.com/watch?v=KGuFn0RPgaE

Imperiet – Du Ska Va President
http://www.youtube.com/watch?v=QlAvlKmGZng

Something crawled up my ass...

Ryggen har bestämt sig för att återgå till det smärtsamma tillståndet igen. På tisdag ska jag på MRT i Motala (=Magnetic Resonance Tomography).

På ett sätt hoppas jag de hittar något därinne... men när jag tänker lite närmare på det är jag inte riktigt lika säker på att jag vill få reda på något... Jag menar... vem vet vad som krupit in i mig?

 

Livet efter detta...

Jag måste säga att de sociala medierna har antagit helt nya proportioner nu för tiden.
De är till för alla som vill njuta av tillgången till kontakt med andra... och när jag säger att de är till för alla, så menar jag verkligen ALLA.

Jag menar... det här måste ju ändå vara en fantastisk nyhet för de som kastat in handduken, kilat runt hörnet och gått vidare... eller?

Krokigt... återkomsten

Jag bara såååå saknade min gamla blogg... och vips så är jag här igen.
Visst är det underbart...