Jag vet vem jag är, jag accepterar mig själv som jag är och jag har en grundläggande respekt för mig själv. Jag kan sätta gränser och jag kan stå upp för mig själv. Jag är en trygg människa och ser till att mina behov blir tillgodosedda. Jag accepterar såväl mina goda som dåliga egenskaper, och tar ansvar för att jobba på och utveckla de saker hos mig själv som jag är mindre nöjd med.
Jag är säker på de saker jag kan och är trygg i att jag vet det jag vet. Samtidigt är jag ödmjuk kring det jag inte kan och lyssnar gärna på andra som vet mer än mig i de lägena.
Av andra uppfattas jag ibland som arrogant, även om detta inte är min mening. Jag är inte säker på om det beror på att jag är otydlig i mitt sätt att vara, eller om det handlar om att andra människor ibland är osäkra och därför upplever mitt sätt att vara som arrogans. Jag vet faktiskt inte.
Men vad är egentligen självkänsla och självförtroende? Och hur är det kopplat till arrogans?
Svenska Akademiens Ordbok tolkar orden så här:
Självkänsla - en medvetenhet om den egna personlighetens värde
Självförtroende - en stark tilltro till den egna förmågan
Arrogans - en utmanande självsäkerhet och högdragenhet med inslag av förakt för andra
Så var går då gränsen mellan att ha ett bra självförtroende och att vara arrogant?
Jag tänker så här;
Att ha ett bra självförtroende betyder att man ska vara den allra bästa versionen av sig själv som man möjligen kan vara. En uppdaterad och uppgraderad version av "Me And My Personal Skills, version 2.0".
Man ska - utan att jämföra sig med andra - tänka att "jag kan göra detta och jag kan göra det bra".
Man ska inte tänka "jag kan göra det bättre än Karin" för redan där har det slagit över till arrogans.
Att vara den bästa JAG som finns är att ha bra självförtroende.
Att tro att man är bättre än andra och bäst i världen är att vara arrogant.
När man är arrogant så är man bäst på allt. Man vet redan allt och kan redan allt.
Glaset är fullt och det finns inte mer att lära.
Jag ser arrogans som ett stort hinder för människor att utvecklas!
För vi har något att lära från alla.
Även om vi har stora kunskaper inom ett område, så finns det alltid något att lära av någon.
Ta till exempel historien om de tre framstående forskarna i matematik som stod på universitetet i Oxford och studerade en formel de inte kunde få till. De räknade och räknade men kunde inte få till formeln. En dag kom en vaktmästare in i rummet och skulle byta en glödlampa. När han var klar frågade han matematikerna vad de gjorde. De tittade roat på varandra och sa sedan snorkigt till vaktmästaren att det var för svårt för honom att förstå. Vaktmästaren skakade på huvudet och gick mot dörren. När han passerade whiteboarden böjde han sig fram och blåste bort en död fluga som fastnat på tavlan. Plötsligt förvandlades något som tidigare sett ut som ett komma till en punkt, och matematikerna kunde göra formeln komplett utan problem. Utan att egentligen förstå det så kunde vaktmästaren med sin skarpsynthet lösa ett problem som matematikerna inte hade lyckats med på flera veckor.
Dalai Lama sa en gång:
"När du pratar upprepar du bara vad du redan vet. Men om du lyssnar, så kan du lära dig något nytt."
Och jag ska jobba för att försöka lyssna mycket mer än tidigare.
Det finns alltid något att lära...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar