Jag vill göra slut..!!

Du killen, som jag inte minns namnet på.
Jag vill göra slut..!!

Jag kom till dig precis som du ville. Det fanns till och med en annons, och jag minns att jag blev glad när jag av en slump fick syn på den. Jag fick intrycket av att jag var precis just den du letade efter. Ja, jag passade in på din beskrivning till punkt och pricka. 

Inte så att jag brukar leta efter sådana annonser, men jag fick syn på just den här och det kändes så rätt. Så vi bestämde en träff och när jag kom var du som en riktig gentleman. Du såg djupt in i mina gröna ögon med en utforskande blick och log. Du fick mig att känna mig avslappnad, och du fick mig att skratta med din skojfriska humor. När jag gick hem efter vår träff såg jag fram emot att träffa dig igen inom en mycket snar framtid. Och du... du lovade att det inte skulle dröja så länge.

Det har nu gått tre veckor.

Jag väntar och väntar på ett SMS eller ett samtal på mobilen.

Du lovade att höra av dig.

Du lovade att det skulle bli inom en mycket kort tid.

Men jag har inte hört något alls.

Jag förstår inte varför du gör så här.

Vår träff kanske inte betydde något för dig, men för mig var den jätteviktig.

Så just nu har jag bara en sak att säga dig.

Jag vill göra slut!

Du gör mig bara besviken och det känns inte som en bra idé att vi ses.

Men tyvärr är jag så illa tvungen att träffa dig en gång till.

Jag har ju redan beställt glasögonen och får väl betala dem hur som helst...

Men när jag har hämtat dem så tänker i alla fall inte jag ta kontakt med dig igen.

Så det så!

Konsten att vara dum som ett proffs...

Läste inlägg i loggen på en Facebook-sida tillhörande ett bostadsbolag med lägenheter i mellersta Sverige. En del positivt står där förstås.. skamligt vore väl annat.. men många av inläggen är kritik riktad mot skötseln av bostäder och kringliggande gemensahetsytor... och gnäll... mycket gnäll. Vilket jobb liksom.. att ta emot dagens klagomål från sura hyresgäster.. Hur fördelar bostadsbolaget den arbetsuppgiften? Kör de sten-sax-påse vid elva-kaffet.. eller är det siste man till jobbet som drar nitlotten? Kanske drar de sticka innan de går hem för dagen, för att kolla vems tur det är i morgon? Kan man klaga hos chefen? "Jag har fått sitta på Facebook-loggen sex dagar den här månaden. Margaretha har fasen bara suttit två dagar. Ska det vara så här så vill jag ha högre lön.."

På en del butiker - till exempel en svensk el-kedja - har de en helt annan princip. De tar inte emot klagomål via Facebook. Deras strategi är att placera en acne-prickig ung man mellan 18 och 23, med hörselproblem, begränsad begåvning och extremt låg inre motivationsnivå, bakom disken. När man så - efter 45 minuters köande tillsammans med andra hyper-irriterade besvikna kunder - äntligen står på tur... så tar han rast... Därefter står butikens kundtjänst tom... och den står tom... och den står tom... tills det tio minuter senare kommer en annan, lika acne-prickig, halvdöv, svaghuvad och slowmotion-drabbad yngling och undrar vad du vill. Strategin är naturligtvis genial... kunderna bakom dig i kön tuggar vid det här laget fradga och utstöter gutturala läten från djupet av halsen.. så när du ska dra ditt ärende för den finniga zombien framför dig utelämnar du förstås de krångligaste delarna för att bespara både dig och resten av kön såväl hjärtflimmer som epilepsi-anfall... och nio gånger av tio slutar det ändå med att du får lämna in din vara, vänta 7 veckor på att inget ska hända så du måste ringa dem och fråga, vänta ytterligare 4 veckor innan de hör av sig.... och sedan hämta ut en ny eftersom den ändå inte gick att laga...

Så rent principiellt kan väl sägas att det måste vara enda gången som orden "trög", "dum" och "sävlig" anses som något positivt på ett CV?

Revidering av svenska almanackan!

Från och med idag utnämner jag härmed torsdagen den 18:e... till den alldeles nya fredagen den 13:e... bara så ni vet...

I morse upptäckte jag punktering på bilen. Självklart hade jag lovat att hämta min chef på Klostergatan inför ett möte kring ett nytt datasystem som vi båda skulle på. Jag ringde snabbt och slängde mig sedan på cykeln för att ta mig till Klostergatan fortast möjligt. Vi hittade en obokad kommunbil och sprang ner med nycklarna. Efter att ha tryckt på låsöppningen femtio gånger konstaterade vi at det var fel nyckel. Upp igen alltså. Det visade sig att någon hade tagit fel bil men vi hittade till slut den bil och de nycklar som hörde ihop.

Tio minuter försenade anlände vi till Mjärdevi Center. Det tog ungefär ytterligare tio minuter att ta sig in i detta eländiga Fort Knox... Väl uppe i möteslokalen upptäckte vi att jag saknade behörighet till datasystemet, och att min chef bara hade hälften av den behörighet hon ska ha. Under tiden detta fixades tog vi oss två våningar ner och hämtade kaffe. Alla tog svart utom jag, som förstås i vanlig ordning ville ha en latte. Tillbaka två våningar upp igen. Då upptäckte jag att det bara var varm mjölk med skum på i muggen... inte en skugga av kaffe...

Mötet drog över tiden och även över min lunch. Jag fick tillbringa min lunch med hämtmat och arbete samtidigt på chefens rum. Väl där hade jag glömt hälften av alla papper jag skulle ha med mig. En geting flög in i mitt hår och jag viftade och vevade efter getingen så jag slog ut mitt vattenglas över de papper jag HADE kommit ihåg att ta med mig.

Väl hemma fick jag veta att sonen har tappat sin mobil i marken så displayen har slutat fungera. Sedan käbblade jag med Telenor om vilket datum sonens abonnemang går ut. Jag ringde också optikern för att höra när mina glasögon kommer. Det visade sig att tillverkaren har skickat rätt glas i fel bågar... så optikern har skickat tillbaka glasögonen igen...

Sedan sparkade jag omkull en hink med vatten över hela golvet, välte ut en skål med solrosfrön i soffan och upptäckte att lösmagade hundar inte alltid är skitkul..

I morgon kan helt enkelt inte bli annat än en helt outstanding bra dag...!!

Spekulationer

Jag är nu relativt övertygad om att en av mina grannar är biltjuv... eller åtminstonde anställd på en tvivelaktig bilverkstad. Nu är det FEMTE bilen som står parkerad på samma parkeringsplats sedan i söndags.. Borde jag sätta hänglås på Bullen?

Note to self #2

FÖRSÖK i alla fall nästa gång att MOTSTÅ frestelsen att gå ut mitt i natten och parkera om bilen millimeter-nära El Volvo Diablos bil, för att sedan låsa förardörren och kravla ut ur bilen på passagerarsidan.

Hans fru kan ju trots allt inte rå för att han fullständigt saknar spatial förmåga... och det är ju trots allt HON som ska kliva in i bilen på passagerarsidan...

Note to self #1

Parkera INTE för nära bilen till vänster om min bil på parkeringen... Gottfridsbergs bilmarodör har gjort det IGEN..!!
Ägaren till den röda Saaben har fått en andra buckla i sin dörrsida, och det är nu 4:e gången på lika många månader som El Volvo Diablo backar rakt in i cykelstället och mejar ner alla cyklar... Mamma Mia..!!

Livsfara i kvarteret..!!!

Det känns oerhört viktigt att upplysa alla i området att omgående vidta nödvändiga åtgärder med dagens händelse i åtanke... jag borde anat det redan när jag hörde mullret.. eller när marken började skaka under mina fötter.. oljudet som växte sig starkare och starkare.. kartonger och flaskor som ramlade från hyllorna.. armbågarna jag fick i ögat.. skrikandet.. panikkänslan som spred sig - först i magtrakten, sedan i hela affären... Det var med nöd och näppe jag klarade mig därifrån med livet i behåll.. och jag känner det som mitt medborgerliga ansvar att därför varna alla att omedelbart agera för att sätta sig själva och sina familjer i säkerhet..

So everybody... watch out... 

The students has entered the dorm..!!!

Doing it the Skön way... Murphy´s law impersonated...

Man kan ju tro att det mesta i livet fungerar som det ska.. för det mesta.. men inte i mitt fall.. eller ska jag kanske snarare säga; Inte i mitt liv. Inte under en miljon år.

Här om dagen kom jag från läkaren och hade en timma att slå ihjäl innan jag skulle infinna mig hos optikern för synundersökning. Jag bestämde mig för att vandra ner till automaten utanför Swedbank och förse mig med kontanter inför besöket hos optikern. Sagt och gjort.. jag tog fram mitt lilla kort, petade in det i maskinen och tryckte nödvändiga siffror för att mata min plånbok rund. Och ni vet hur det funkar... när man tryckt vad man ska, så kommer kortet först och pengarna sen. Det vill säga oftast. Nästan alltid faktiskt. Utom när man heter Skön i efternamn.. och Marie i förnamn.. Kortet kom ut.. nästan.. Jag stog där framför maskinen och stirrade på yttersta kanten på kortet som syntes i den minimala springan. Kortet bara satt där med nästippen vid kanten och vägrade komma ut, som en hängiven trädkramare från Chipko-rörelsen på Himalayas sydsluttning, och hur jag än försökte fick jag inte tag på korthelvetet. Ni kan ju tänka er vilken frustration att se det men inte få tag på det. Och när jag svor och stönade som mest över vår tids teknologi så sa det plötsligt 'schwooopp' och kortet försvann in i maskinen. Samtidigt dök en text upp i rutan; "Ditt kort är behållet". NO SHIT SHERLOCK? Inte fick jag några pengar heller. Ilsket klampade jag muttrande iväg över kullerstenarna, fast besluten att återvända när banken hade öppnat.

Efter optikerbesöket - som finansierades med befintliga kontanter i plånboken och det svindlande kvarvarande beloppet om fyra kronor - tågade jag ner till bankens kundtjänst. Jag förklarade situationen och hon beklagade så mycket.. och beställde ett nytt kort.. som inte kommer förrän tidigast fredag.. kanske till och med inte förrän på måndag.. "Du kan ju alltid ta ut kontanter här på banken" kvittrade den blommiga kundtjänstdamen med blågrått hår och log som om hon nyss hade beviljat mig ett lån på två mille. Men ok.. det kändes ju som ett smart drag eftersom jag inte kunde varken ta ut pengar via automat eller betala i affär utan mitt VISA-kort.

Jag visste att mina pengar satt på e-sparkonto och eftersom man inte kan ta ut kontanter från e-sparkonto var jag tvungen att göra en överföring till VISA-kontot. Tack och lov hade jag av en ren slump min bankdosa med mig... och tack vare Telenor även fri surf (som för ovanlighetens skull fungerade..) på min mobil.. så jag loggade in på internetbanken och gjorde en överföring mellan kontona.. och just som jag klickade på "godkänn" så slocknade hela dosan. Den tvärdog. Kolade. Gick runt hörnet. Jag skakade dosan våldsamt och fräste en harang innehållande ord som vi inte ska upprepa här eftersom jag inte vill bli portad på Blogger... Det var bara att trava tillbaka till den blommiga damen med konstig hårfärg på kundtjänst igen..

Nå, för att göra en lång historia kort.. efter att fått mitt VISA-kort beslagtaget, beställt nytt kort som dröjer flera dagar, fått bekräftat av kundtjänst att min överföring trots allt gått igenom, tagit ut kontanter i kassan och ordnat med en ny fungerande bankdosa.... så lyckades jag på väg tillbaka till bilen trampa i hundskit, gå rakt in i ett trappräcke och därför fastna med skon i ett galler, krocka med en man med attachéväska, få nyss nämnda mans attachéväska på foten - (han måste ha varit i uran-branschen med tanke på väskans vikt) - och, i ett försök att trösta mig själv införskaffa en stor latte som jag innan minsta svälj lyckades tappa på parkeringen när jag skulle låsa upp bilen. 

*gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah*

Det känns som Edward A. Murphy Jr. har baserat hela lagen om 'alltings jävlighet' på alla händelser i mitt liv... för nog fasen är det så, att om det KAN jävlas med mig... så GÖR det...!!

Bullen

Vi har fått en ny familjemedlem. Han bara måste kallas Bullen. Jag vet egentligen inte varför men det är bara en känsla jag har.. ni vet en sån där djupt rotad magkänsla som man bara måste gå på. Det skulle i och för sig kunna vara magkatarr eller begynnande laktosintolerans också, men jag väljer att tolka det som magkänsla. Egentligen var det mest Bullens hudfärg jag föll för.. och namnet förstås. Sedan kändes det förstås bra att han inte har bott hos så många tidigare. Man vill ju adoptera dem så oförstörda som möjligt förstås... Men det var inte helt okomplicerat att få hem Bullen. Förra vårdnadshavaren bestämde sig för att tillbringa halva dagen bakis på kudden som en persisk Ozzy Osbourne efter en Roskildekonsert, och jag tror jag lyckades kvala in Telenor på aktiebörsen i mina försök att via mobilen få tag på fyllbulten. Lika bra att han släppte vårdnaden... en sån sjusovare ska inte ha hand om små tio-åringar...

Nåväl.. 23 mil och två timmar senare fick vi ändå fatt på honom någonstans i Eskilstuna. Stackarn så han såg ut, den lilla kraken! Han hade blåmärken och sårskorpor överallt.. spruckna glasögon.. och fullständigt utsvulten. Jag kunde inte annat än att ta honom under mitt moderliga beskydd..!! Hur som helst gjorde jag mig av med Darioush Osbourneffi fortast möjligt och såg till att Bullen fick mat i magen innan vi åkte hemåt. Efter två tredjedelar av hemresan upptäckte jag att Bullen hade skoskav och alldeles för stora skor. Vi fick stanna och försöka fylla upp med lite stoppning i de stora skorna. Han verkade också lite tagen och yr, men som jag också fick bekräftat när vi kom hem så berodde yrseln till väldigt stor del på de alldeles för stora skorna som dessutom satt på fel fot.

Bullen kommer få det  M-Y-C-K-E-T  bättre hemma hos mig...!!

Jag är helt övertygad om det...

Blindstyrda galenskaper

Note to self:
Meddela inte nyanställdas löner till administrationen via e-post när glasögonen är trasiga utan en enträgen längtan att bli nerringd och ombedd att förklara varför den ena jouren ska ha 192.310:- mer i månadslön än den andra...