Gratia Cantantes

Tacksamhet.
Det är det ord som jag vaknar med, som jag somnar med och som oftast cirkulerar i mitt huvud.

Varje morgon när jag öppnar mina ögon är jag så innerligt tacksam över att vakna trygg och säker i en mjuk skön säng, bredvid en man som jag fortfarande efter alla år är fullständigt förälskad i.

Jag är tacksam över att min syn och hörsel fungerar, och att mitt hjärta slår tryggt och säkert i kroppen.

Min kropp fungerar som den ska och kan förflytta mig till köket där jag har skåpen fyllda med allt jag kan önska. Jag kan äta mig mätt med matvaror som jag själv har valt, och jag kan dricka det renaste finaste vatten som kommer ur en kran utan att jag behöver anstränga mig.

Jag är tacksam över våra lojala och kärleksfulla husdjur som får oss att må så bra, och jag är tacksam över fyra friska unga män som inte bor hemma längre men som mår bra och har det bra.

Jag är tacksam över att jag har ett jobb och fantastiskt fina kollegor även om vi inte ses så ofta.

Jag är tacksam över att jag har allt jag behöver i mitt liv.
Jag har pengar på kontot, fordon att förflytta mig med, en fin familj, en kropp som fungerar och en kapabel hjärna som sköter hela kroppssystemet.

Jag är tacksam över att bo i ett land där jag inte behöver vara rädd när jag går ut.

Jag är tacksam över den underbara poolen vi har, att få bo på landet, tacksam över mina fina vänner och tacksam över alla länder jag har rest till och allt jag har fått uppleva i livet.

Jag är tacksam över mina kunskaper och över att jag fortfarande har mycket kvar att lära.



Jag lever ett fantastiskt liv och är rikast i världen eftersom jag har allt jag behöver.

Jag älskar mig själv och jag älskar mitt liv med allt som finns i det.

Let´s go digital...

Jag har två laptops.
Den ena är min egen men den har jag riggat på kontoret för att använda endast till jobb.
Den andra är också min egen och den använder jag bara privat.

Men jag har upptäckt att jag nästan aldrig startar laptopen för privat bruk längre.
Jag gör det mesta jag behöver i mobilen. Jag pratar, mailar, kollar sociala medier, lägger kom-ihåg i kalendern, antecknar, ser på film och streamar till TVn.

Laptopen för privat bruk börjar bli lite till åren och skulle behöva byte av både batteri och kablage, men ska jag verkligen lägga ner de pengarna på en laptop jag knappt använder?
Och varför använder vi så mycket papper i tillvaron när det finns så fina digitala lösningar?

Så jag tänkte göra ett test...

Jag tänker flytta över min tillvaro till att bli så digital den bara kan bli.
Jag tänker använda iPhone och iPad till allt som inte absolut kräver papper.

Tycker jag att det fungerar väl så kommer jag senare att skaffa en skrivare som klarar AirPrint till sånt man absolut måste ha på papper.



Tricket nu blir att hitta så bra appar som möjligt att skapa en digital och professionell planering med.

Än så länge har jag hittat några appar som jag fullständigt har förälskat mig i och kommer använda mer ingående framåt. Jag har också hittat några som jag ännu inte hunnit testa.

Trello - https://youtu.be/uFFYc2NaZm8

GoodNotes - https://youtu.be/XSkgkOOe5ZE

Numbers - https://youtu.be/RSR2bokgLS4

Notebloc - https://youtu.be/vZ1Q1aEy0sM   Sista appen i filmklippet.
                  (Hittade inget klipp för iPhone men principen är densamma.)


Ja, och de sedvanliga apparna förstås... kalendern, Google Drive, Anteckningar, m.m.



Har ni tips på bra appar för att kunna få en fungerande vardag utan papper, så får ni gärna skriva i kommentarerna och tipsa.

Att vara mitt bästa JAG

Jag har alltid tänkt att jag är en person som har både god självkänsla och bra självförtroende.

Jag vet vem jag är, jag accepterar mig själv som jag är och jag har en grundläggande respekt för mig själv. Jag kan sätta gränser och jag kan stå upp för mig själv. Jag är en trygg människa och ser till att mina behov blir tillgodosedda. Jag accepterar såväl mina goda som dåliga egenskaper, och tar ansvar för att jobba på och utveckla de saker hos mig själv som jag är mindre nöjd med.
Jag är säker på de saker jag kan och är trygg i att jag vet det jag vet. Samtidigt är jag ödmjuk kring det jag inte kan och lyssnar gärna på andra som vet mer än mig i de lägena.

Av andra uppfattas jag ibland som arrogant, även om detta inte är min mening. Jag är inte säker på om det beror på att jag är otydlig i mitt sätt att vara, eller om det handlar om att andra människor ibland är osäkra och därför upplever mitt sätt att vara som arrogans. Jag vet faktiskt inte.

Men vad är egentligen självkänsla och självförtroende? Och hur är det kopplat till arrogans?

Svenska Akademiens Ordbok tolkar orden så här:
Självkänsla - en medvetenhet om den egna personlighetens värde
Självförtroende - en stark tilltro till den egna förmågan
Arrogans - en utmanande självsäkerhet och högdragenhet med inslag av förakt för andra


Så var går då gränsen mellan att ha ett bra självförtroende och att vara arrogant?

Jag tänker så här;
Att ha ett bra självförtroende betyder att man ska vara den allra bästa versionen av sig själv som man möjligen kan vara. En uppdaterad och uppgraderad version av "Me And My Personal Skills, version 2.0".

Man ska - utan att jämföra sig med andra - tänka att "jag kan göra detta och jag kan göra det bra".
Man ska inte tänka "jag kan göra det bättre än Karin" för redan där har det slagit över till arrogans.

Att vara den bästa JAG som finns är att ha bra självförtroende.
Att tro att man är bättre än andra och bäst i världen är att vara arrogant.

När man är arrogant så är man bäst på allt. Man vet redan allt och kan redan allt.
Glaset är fullt och det finns inte mer att lära.
Jag ser arrogans som ett stort hinder för människor att utvecklas!

För vi har något att lära från alla.
Även om vi har stora kunskaper inom ett område, så finns det alltid något att lära av någon.

Ta till exempel historien om de tre framstående forskarna i matematik som stod på universitetet i Oxford och studerade en formel de inte kunde få till. De räknade och räknade men kunde inte få till formeln. En dag kom en vaktmästare in i rummet och skulle byta en glödlampa. När han var klar frågade han matematikerna vad de gjorde. De tittade roat på varandra och sa sedan snorkigt till vaktmästaren att det var för svårt för honom att förstå. Vaktmästaren skakade på huvudet och gick mot dörren. När han passerade whiteboarden böjde han sig fram och blåste bort en död fluga som fastnat på tavlan. Plötsligt förvandlades något som tidigare sett ut som ett komma till en punkt, och matematikerna kunde göra formeln komplett utan problem. Utan att egentligen förstå det så kunde vaktmästaren med sin skarpsynthet lösa ett problem som matematikerna inte hade lyckats med på flera veckor.


Dalai Lama sa en gång:
"När du pratar upprepar du bara vad du redan vet. Men om du lyssnar, så kan du lära dig något nytt."


Och jag ska jobba för att försöka lyssna mycket mer än tidigare.
Det finns alltid något att lära...

Utförsåkning

Under de senaste 4-5 veckorna har jag plågats av en blixtrande smärta i ena knät.
På mornarna har det varit relativt bra, om man bortser från den sedvanliga medelålders morgonstelheten i benen, men ju längre dagen har gått - desto värre har det blivit.

Att jag har dragits så länge med plågan beror på inbillningssjuka. Varje morgon har jag tänkt att det ju inte är så farligt, och att jag nog inte behöver gå till en läkare. Varje kväll har jag varit redo att amputera benet strax ovanför knät med en av mina Anders Petter-knivar.

Efter viss påtryckning av min sambo och insikten om att det bara blir värre, så dristade jag mig till att ringa läkaren idag. Vården levererade och jag fick komma redan några timmar senare.
Jag fick träffa, inte bara en, utan tvä eminenta läkare. Eller... nåja.. den ena var inte riktigt färdig med sin legitimation, men nästan.

Jag informerade dem om att jag hade inflammation eller vatten i knät och väntade sedan på min quick fix. Efter att ha plågat mig inkvistationistiskt länge, och hummat en hel del, tittade unga herr doktor på mig och sa:
"Det är ingen inflammation och du har inte vatten i knät. Korsbanden verkar vara intakta. Det finns tendenser till irritation i miniskeln, men inget alarmerande. Jag är tämligen övertygad om att detta är artros."

Det blev alltså ingen quick fix för mig.

Domen blev smärtstillande och sjukgymnastik. Har knät inte förbättrats avsevärt inom 6-12 månader så blir det remiss till ortopeden och utredning för eventuellt byte till konstgjort knä...
Med andra ord... blir jag inte bra i knät så blir jag reservdelsmänniska.

Det går utför med tanten... och fort går det.

Den nakna sanningen

~

Det du irriterar dig på hos andra, 

säger mer om dig än om dem.

~

Familje-blåsning

I lördags släpade vi iväg större delen av familjen på äventyr. Vi har notoriskt vägrat tala om vad äventyret skulle bestå av, och allt de fick veta var att de skulle ha bekväma kläder, oömma skor och inga dinglande halsband eller halsdukar.

Vi packade in oss i bilarna, hämtade några vid pendeln och åkte sedan till Mantorps glasbruk. Ingen visste något förrän vi svängde in vid byggnaden.

Vi togs emot av Gert, som jag träffat tre gånger tidigare när jag varit där med min personal på förra jobbet, och sedan visade han oss glaskonst.

Vi tillverkade katter (läs myrslokar), hundar (eller något okänt djur), hjärtan, skålar, whiskyglas och grogglas. Det var spännande och kul och allt gick bra, förutom några svedda fingertoppar. Lite synd bara att vi saknade några familjemedlemmar.