lördag 2 mars 2013

Eftertankens kranka blekhet

Vi lever i ett samhälle där media tar stor plats - framförallt mer och mer som ett socialt forum, såväl som med vänner som med helt främmande människor.
Man bloggar, twittrar, facebookar, instagramar... och överallt väcker det reaktioner hos andra människor. De flesta har kloka åsikter och kan diskutera på en mogen nivå. Sedan finns de andra, som blir upprörda, kränkta och förolämpade, och som reagerar genom att skriva hot och nedlåtande kommentarer. Det finns diskussioner just nu kring det så kallade "internet-hatet" som växer sig större och större och tycks gå långt utanför ramarna för vad som är tillåtet. En elak kommentar föder en annan och sedan är lavinen i gång.

Jag har funderat mycket på hur en människa resonerar som skriver t.ex. dödshot på internet. Det finns naturligtvis människor som uttalar dödshot öga mot öga också, men jag tror att de som gör det via internet är fler och jag tror också att det sker mer riktat mot helt främmande människor där. Det tycks som en del anser att det är ok att göra så just för att man inte står öga mot öga; att man är skyddad för att man har datorer, sladdar och en internetuppkoppling mellan sig och den man hotar. Brott är aldrig tillåtet, men de som hotar och kränker på internet verkar tro att de befinner sig inom ramen för vad som är lagligt.

På TV här om dagen visades en nyhetssändning där man intervjuade polisen kring detta. Till min bestörtning menade polisen att de måste göra en distinktion mellan "verkliga" hot och hot som uttalas i "stridens hetta". Jag har svårt att förstå det. Innebär det också att det är skillnad på om man misshandlar någon planerat eller i stridens hetta? För mig kan det aldrig vara någon skillnad. Enligt mig ökar våldet i samhället just precis för att vi inte har en tydligt markerad gräns - för att det ska finnas undantag och luddiga gränser mellan det förbjudna och det tillåtna. För att inte alla tar ansvar och säger ifrån. När det i vårt samhälle är fullt acceptabelt att kalla varandra könsord eller säga att man ska döda varandra som ett skämt, så kan det aldrig resultera i något annat än att toleransnivån ökas successivt till allt grövre beteende.

Så min fundering är... Vad ska vi göra? Hur kan vi tillsammans verka för att varje individ tar ett ansvar för det man säger och gör, och för att det aldrig får tillåtas att en människa blir nedvärderad, särbehandlad eller hotad? Hur kan vi se till att små barn som växer upp, gör det med sunda värderingar och en god uppfostran av ansvarstagande föräldrar. Vad krävs för att människor ska behandla varandra på ett respektfullt och tillmötesgående sätt?

Jag tar ansvar för mina handlingar.
Gör du?